Fler skadar sig själva än blir skadade av andra. En litteraturgenomgång av faktorer som påverkar omvårdnaden av patienter med ett självskadebeteende.

Sammanfattning: Bakgrund: Det är fler människor, oberoende av kön, som skadar sig själva än som utsätts för våld av andra. Självskadebeteende leder till både fysiska och psykiska konsekvenser för individen. Patienter upplever ett bristfälligt bemötande från vården och sjuksköterskor saknar de förutsättningar de behöver i omvårdnaden av denna patientkategori. Syfte: Belysa faktorer som påverkar omvårdnaden vid självskadebeteende. Metod: En litteraturstudie med kvalitativa och kvantitativa artiklar genomfördes. Via databaserna PUBMED, CINAHL och SCOPUS hittades 14 artiklar, som beskriver olika faktorer som påverkar omvårdnaden. För att få en fullständig bild i enlighet med personcentrerad vård och dess påverkan speglar artiklarna både sjuksköterskors och patienters perspektiv. Resultat: Två huvudteman framkom i resultatet: Bristande partnerskap och framgångsrikt partnerskap. Bristande partnerskap innefattar otillräcklig kunskap, negativa attityder, oro och en brist på stöd från kollegor och arbetsledning. Dessa faktorer påverkade omvårdnaden i en negativ riktning. Ett framgångsrikt partnerskap kom till uttryck när faktorer som positiva attityder, allians med patienten och kompetensutveckling återfinns. Dessa faktorer kan främja en god omvårdnad, dock finns ett fortsatt utvecklingsbehov för att stärka kompetensen ytterligare. Slutsats: För att kunna minska de faktorer som leder till ett bristande partnerskap och dess påverkan på omvårdnaden, behövs mer kunskap om självskadebeteende, tydliga och gemensamma ramverk att arbeta utifrån samt att omvårdnaden blir mer personcentrerad. Sjuksköterskan behöver bli stärkt i sin kompetens för att möjliggöra detta. När personcentrerad vård kommer till uttryck i omvårdnaden kan patienten bli validerad, stärkas i sin autonomi och empowerment. Att möjliggöra delaktighet i behandlingen är en nödvändig förutsättning för tillfrisknande och bättre välbefinnande. Kunskap om självskadebeteende behöver få mer utrymme i grundutbildningen för sjuksköterskor för att så tidigt som möjligt påverka attityder i en mer positiv riktning och ge bättre förutsättningar för en stärkt kompetens som i sin tur kan optimera omvårdnaden.