Heterosexuella skådespel i Margareta av Navarras Heptameron

Sammanfattning:

Jag vill i den här uppsatsen beskriva hur sexualitet och genus konstrueras, befästs och utmanas i Margareta av Navarras verk Heptameron. Jag utgår från Judith Butlers och Thomas Laqueurs queerteoretiska perspektiv och visar hur de olika maktdiskurserna kristendom, aristokrati, patriarkalism och nyplatonism påverkar och påtvingar olika konstruktioner av sexualitetoch genus, och kan konstatera att alla dessa diskurser bygger påen normerande ochnormaliserad heterosexualitet som ständigt för tillbaka avvikelserna från denna norm, hos såväl devisanterna som i de två noveller jag studerat, till en binär könskategorisering. Huvudfokus ligger på tvetydigheten hos begrepp som man, kvinna, och fullkomlig kärlek. Jag menar att just avsaknaden av slutgiltiga definitioner av sådana begrepp i verket visar på att det inte går att finna något essentiellt ursprung eller någon slutgiltig definition av dem. Det är just därför den heterosexuella normen måste iscensättas gång på gång.

Jag menar dock att man kan konstatera att det finns en skillnad i fråga om de bakomliggande diskursernas gestaltning i ramberättelse där de slås fast och i novellerna där de problematiseras, vilket också påpekats av Bernard. Det finns med andra ord ett större utrymme för avvikande från sexualitets- och genusnormer i Heptamerons noveller, medan ramberättelsens funktion tycks vara att föra dem tillbaka till ordningen. Likväl sker en ständig upprepning av den heterosexuella normen både hos devisanterna och i novellerna, en upprepning som tyder på att heterosexualiteten inte är vare sig given eller naturlig utan iscensatt.