Den rätta modellen? : Om två olika synsätt på förenklad biståndsbedömning inom hemtjänsten

Sammanfattning: Syftet med uppsatsen var att undersöka hur en tillsynsmyndighet, en kommun och gruppen äldre personer framställs i ett förvaltningsmål, där traditionell biståndsbedömning av hemtjänst ställs mot en förenklad modell, Linköpingsmodellen, och hur denna process kan kopplas till de senaste decenniernas utveckling av samhällsstyrningen. Metoden som används har inspirerats av kritisk diskursanalys. I materialet framställer i regel kommunen och tillsynsmyndigheten sig själva som drivande och aktiva huvudaktörer.  Att kommunen ofta framställs som huvudaktör kan ses i ljuset av de senaste decenniernas utveckling av samhällsstyrningen, som gett kommunerna ökat handlingsutrymme. Detta har lett till att kommunen kunnat införa Linköpingsmodellen, och framhållit den som ett sätt att stärka delaktigheten, självbestämmandet för enskilda äldre och lägga makt i deras händer.  Samtidigt visar analysen av materialet att gruppen äldre vanligen framställs av både kommunen och tillsynsmyndigheten som passiva deltagare, som gynnas eller missgynnas av en tredje parts handlande. Vanligen framställer sig tillsynsmyndigheten som en huvudaktör. En förklaring kan vara att det ligger i myndighetens uppdrag att ägna sig åt myndighetsutövning där rättssäkerheten betonas. I förvaltningsmålet är myndighetsutövning centralt. Därför förefaller det logiskt att tillsynsmyndigheten i första hand framställer sig själv som huvudaktör. Detta kan även ses mot bakgrund av att tillsynen av socialtjänsten har skärpts.