Landskapet genom linsen : ett panorama över bakgrundens betydelse i dukens odysséer

Sammanfattning: En ofta förbisedd aspekt inom filmkonsten är hur landskapet kan samspela med och inverka på handlingen och manifestera huvudkaraktärernas känsloliv. Uppsatsen syftar till att skapa en djupare förståelse för den roll landskapet spelar i film utifrån en detaljstudie av två personligt utvalada roadmovies; Återkomsten (A. Zvyagintsev, 2003) och The Straight Story (D. Lynch, 1999). Jag redogör för hur landskapsbilden har utvecklats ur bildkonsten sedan århundraden tillbaka, långt innan kinematografins uppkomst. Utifrån mina studier har jag utvecklat och sammanställt en samling metoder och frågeställningar som används för att tydligare beskriva och ge svar på vilken roll landskapet spelar i de två filmerna - och som i förlängningen kan tillämpas på film i allmänhet. Undersökningen visar att det finns en mängd moment inom film för att signalera en allegorisk avsikt till publiken; vissa mer konventionella och närmast schablonmässiga medan andra är subtila och fungerar som en allegorisk beståndsdel i filmberättandet. Precis som människan präglar landskapet, präglar landskapet också människan i en slags växelverkan i de studerade filmerna. Landskap ger oss möjlighet att skapa mening i filmiska händelser och det kan symbolisera och uttrycka det som inte kan sägas i ord. Landskapet kan understryka och förstärka känslor som yttras och har förmågan att återspegla våra allra innersta subjektiva upplevelser av världen.