Musik som kommunikativt medel för elever påtidig utvecklingsnivå : En fenomenologisk studie om utvecklingsstörning, musik, språk och kommunikation

Sammanfattning: Syftet med examensarbetet är att undersöka hur några speciallärare och specialpedagoger ser på arbete med musik, språk och kommunikation för elever på tidig utvecklingsnivå. Fokuseringen är hur de ser på att använda musik för att nå språkliga och kommunikativa mål för elever i gymnasiesärskolan. Som metod i studien har kvalitativa intervjuer använts då den undersöker upplevelser. Datainsamlingsmaterialet har analyserats enligt fenomenologisk forskningsmetod. Sammanlagt har sex speciallärare och specialpedagoger intervjuats. Resultatet visar att speciallärarna och specialpedagogerna ser flera gemensamma nämnare i musik som medel att nå kommunikativa mål. Musik ses som ett mångsidigt och flexibelt medel som utvidgar till språkliga och kommunikativa sammanhang. Det beskrivs i motivationshöjande aktiviteter som genererar sociala möten. Musiken sociala forum ses som särskilt betydelsefull då det annars arbetas mycket på individuell nivå. Möjligheter beskrivs i att variera metoder där hela kroppen används utifrån en här- och nusituation. Musiksammanhang beskrivs också i att locka eleverna till något mer utmanande. Även den ordlösa kommunikationen som finns i musiken tas upp, en slags kommunikation men utan ord. Det ordlösa som finns i musiken ger utrymme för återhämtning i en kravlös gemenskap för dem som annars har svårt att utrycka sig i talat språk. Där blir eleverna deltagare i en passiv kommunikation genom att följa med i texten till en känd sång eller genom att bara lyssna på musikens uttryck.