Markers in rumen gases for protein degradation in dairy cows

Sammanfattning: Tillförsel av kväve och fosfor i överskott till naturen leder till övergödning. En stor del av överskottet härstammar från lantbruket vilket leder till att kraven på lantbrukaren blir större. Att överutfodra korna är något man vill undvika då foderkostnaden är en av de större på gården. Överutfodring av protein innebär också en ökad miljöbelastning. Det finns flera tidigare studier som visar att man kan använda olika markörer för att övervaka proteinnedbrytningen hos kor. Syftet med denna studie var därför att se om det fanns ett samband mellan flyktiga komponenter i våmgas (vätesulfid, dimetylsulfid och metanetiol) och kvävebalansen i våmvätskan. Vår hypotes var att flyktiga komponenter i våmgas kan användas som markörer för proteinnedbrytningen i våmmen och i framtiden utnyttjas som ett verktyg för att undvika överutfodring av protein. Experimentet utfördes i två delar. Det första experimentet utfördes som en romersk kvadrat med 6 kor och 3 olika nivåer av kalium (experimentet utfördes samtidigt som ett annat examensarbete, Johansson, 2014). I försöket utfodrades korna med grovfoder, kraftfoder, kalium och urea. Det andra experimentet utfördes som en 4x4 romersk kvadrat med fyra kor och två olika fodermedel med två olika givor. Korna utfodrades enbart med rapsmjöl eller åkerböna under experimentet och var fastande över natten innan mätningarna. Efter utfodring startade mätningen som varade i drygt 4 timmar med mätningar var tjugonde minut. Mätningarna utfördes med GA2000 Plusgas analyzer som bland annat mätte vätesulfidkoncentrationen i våmgas. Resultaten från Experiment 1 visade tydligt att koncentrationen av vätesulfid ökar efter utfodring. Resultatet i Experiment 2 visade att vätesulfiden ökade snabbt efter utfodring och att den högsta koncentrationen var nådd inom 1-2 timmar. En signifikant (P <0,0001) högre koncentration av vätesulfid uppmättes när rapsmjöl utfodrades jämfört med åkerböna. Det fanns även en signifikant skillnad i koncentrationen av vätesulfid när en hög och en låg giva utfodrades av samma fodermedel. Båda behandlingarna av rapsmjöl resulterade i en högre koncentration av vätesulfid jämfört med åkerböna. Den höga givan av åkerböna resulterade i en högre koncentration först och den högsta koncentrationen nåddes innan den högsta koncentrationen av rapsmjöl nåddes. Efter att toppen var nådd sjönk koncentrationen fort för åkerböna. Efter utfodring ökade även ammoniumkväve (NH3-N) (P <0.0001) och alfa-aminokväve (AA-N) (P <0,0001) i vomvätskan med en signifikant skillnad i koncentration beroende på fodermedel och vilken nivå som utfodrades. Koncentrationerna av NH3-N och AA-N följde vätesulfidkoncentrationen. Andra potentiella markörer som identifierades i våmgas var bland annat dimetylsulfid och metantiol. Resultaten kompletterar tidigare resultat men mer forskning behövs för att förstå sambandet mellan koncentrationen av markörerna i våmgas och proteinnedbrytning i olika foder.