Inlärningssvårigheter i matematik-Dyskalkyli och skolans arbete med denna diagnos

Sammanfattning: Syftet med arbetet är att ta reda på om alla inlärningssvårigheter i matematik är dyskalkyli, hur skolan kan hjälpa elever som har dyskalkyli och hur personalen på skolan arbetar med denna diagnos. De forskningsfrågorna som arbetet utgår ifrån är följande: Är alla inlärningssvårigheter i matematik dyskalkyli? Hur kan skolan hjälpa en elev med dyskalkyli? Hur ser skolans, rektorns, lärarens och specialpedagogens arbete ut med ett diagnostiserat barn? Arbetet är en empirisk studie som utgår ifrån intervjuer med följande yrkesgrupper: forskare, rektor, lärare och specialpedagog. Intervjuerna tar upp kunskaper och erfarenheter från dessa yrkesgrupper angående dyskalkyli och andra inlärningssvårigheter i matematik.Resultatet visar att alla inlärningssvårigheter i matematik inte är dyskalkyli. Inlärningssvårigheterna kan bero på olika orsaker som t ex okoncentration, missade genomgångar, matematikångest, språksvårigheter etc. Eleven kan få olika typer av hjälp i skolan. Det kan vara extra anpassningar eller särskilt stöd. För att få extra anpassningar krävs det ingen diagnos hos eleven. Särskilt stöd kan vara t ex specialpedagog och är ytligare stöd än det de får i den ordinarie undervisningen för att utvecklas och lyckas med att uppnå målen och kunskapskraven. Skillnaden mellan extra anpassningar och särskilt stöd är mängden hjälp som eleven får. Skolpersonalens arbete är ett samarbete mellan rektor, lärare och specialpedagoger där även kurator och skolpsykologen kan dras in. Personalen på skolan kartlägger tillsammans problemen för at anpassa och stödja utifrån ett åtgärdsprogram som personalen utformat specifikt för varje elev. Varje vecka träffas rektorn, läraren och specialpedagogen (eventuellt kurator och skolpsykologen) för att diskutera resultat.