Koldioxidflöde från mark i sydskånsk lövskog, en jämförelsestudie med avseende på dikeskvalitet

Detta är en Master-uppsats från Lunds universitet/Institutionen för naturgeografi och ekosystemvetenskap

Sammanfattning: Att dika skogar till förmån för bland annat bättre tillväxt kan påverka och förändra faktorer som marktemperatur och markfuktighet vilka är de viktigaste faktorerna för markrespirationen och flödet av koldioxid till atmosfären. Markrespirationen svarar för huvuddelen av koldioxidflödet till atmosfären från ett markbundet ekosystem. Koldioxid är en viktig växthusgas och små förändringar av flödet kan skapa förändringar i kolcykler samt öka koncentrationen av koldioxid till atmosfären vilket kan komma att påverka klimatet. I den här studien undersöktes skillnaden i koldioxidflöde under tidig vår (mars-maj) från marken mellan två skånska lövskogsområden med avseende på deras dikeskvalitet, Baldringe ängar (sämre dikeskvalitet) och Nyvångsskogen (god dikeskvalitet). Syftet var att svara på frågeställningen: Skiljer sig CO2-flöde från mark i nära angränsning till dike av sämre, respektive god kvalitet? Högst medelflöde av koldioxid var det på Baldringe ängar (2,01 µmol m-2 s -1) där även medeltemperaturen i marken var högst (8,19 ˚C) tillsammans med markfuktigheten (56,77 %). Grundvattenytan var lägst i området Nyvångsskogen (13,15 cm). Det oväntade högre flödet av koldioxid från marken i Baldringe ängar kan delvis förklaras av högre marktemperatur, dock förklarar inte marktemperaturen allt. Det faktum att markvegetationen här var högre, påverkar både rötters aktivitet samt det organiska materialet i jorden som i sin tur kan förklara det högre koldioxidflödet. Framtida undersökningar i ämnet bör undersöka fler bakomliggande faktorer som bland annat jordens sammansättning, tjockleken av humusskikt samt markvegetation och ytliga rötter i jorden.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)