Om dåtid för framtid: en studie av informationssatsningen "Levande historia"

Sammanfattning: Situation: "Levande historia" initierades 1997 av statsminister Göran Persson, som en reaktion på elevers okunskap om Förintelsen, samt upptrappad rasism och nynazism i samhället. Genom att sprida kunskap om Förintelsen och få igång en diskussion om värdegrundsfrågor, som demokrati och mänskliga rättigheter, skulle man hindra historien från att upprepas. Syfte: Undersökningens syfte är att ur sändarperspektiv analysera framväxten av, mål med och strategier för "Levande historia", samt att se hur utvärdering och effekter ser ut. Syftet är också att ur mottagarperspektiv undersöka hur lärare ser på Förintelsen som undervisningsämne, samt när och hur de undervisar om Förintelsen och värdegrundsfrågor. Dessutom syftar undersökningen till att ta reda på hur lärare använder "Levande historias" material och vilka attityder de har till skolsatsningen. Undersökningen: Ur sändarperspektiv intervjuades en informatör på "Levande historia" och ur mottagarperspektiv sju SO-lärare. De kvalitativa intervjuerna genomfördes i april-maj år 2001. Tidigare undersökningar, utredningar och tryckt material från "Levande historia" och regeringskansliet, har också ingått i undersökningen. Slutsatser: "Levande historia" växte fram under mycket speciella omständigheter både positiva och negativa, men har främst präglats av stor tidspress. Målen har varit högt ställda, men förutsättningar finns att de till viss del kan ha uppnåtts. Utvärdering har genomförts, men att mäta effektiviteten går dock inte, eftersom utgångsvärden saknas. Satsningen har däremot givit upphov till många effekter av seriös och långsiktig karaktär. För att uppnå målen, har diverse strategier använts. God mediestrategi och att statsministern är sändare av budskap har bidragit till den stora kännedomen om "Levande historia". Samtidigt har låg profil hållits med tanke på ämnets känsliga natur. Projektet grundar sig på arenorna: föräldrar/allmänhet, skola, politiker och universitet/forskning. Många aktiviteter har anordnats och flera olika kanaler använts, inom varje område. Boken "om detta må ni berätta" är den, som är mest känd. Skolan är ett viktigt verksamhetsområde, då grundskoleelever är slutmålgruppen för "Levande historia". Förintelsen är ett prioriterat ämne som diskuteras främst i årskurs nio, när eleverna är mognare samt på temadagar. Ämnet behandlas genom, filmer, arbeten, utställningar och diskussioner. Värdegrundsfrågor tas upp i samband med aktuella händelser i världen eller på skolgården och diskuteras huvudsakligen. Främst används "Levande historias" videopaket och boken. Den viktiga handledningen används knappt. Material anses bra, "nytt och fräscht" och tillrättalagt, men andra folkmord borde ha fått större utrymme. Lärare ansåg att de fick utstå onödig kritik när resultaten om okunskap om Förintelsen kom, de resultaten som föranledde "Levande historia".