Dragkampen mellan konsumentens & näringsidkarens rätt vid fritidsevenemang - en studie av två undantag i distansavtalslagen

Sammanfattning: Distansavtalslagen (DAL) stadgades för att skydda konsumenter, som innehar den svagare positionen i ett avtalsförhållande på distans med en näringsidkare. Dock föreligger det undantag inom DAL. Undantagen denna uppsats behandlar är undantaget för konsumentens ångerrätt vid avtal om fritidsevenemang, enligt 2 kap. 3 § 4 p. DAL och regleringen gällande undantaget för näringsidkarens fullgörelse vid samma typ av evenemang, enligt 2 kap. 17 § 3 st. DAL. Bestämmelserna indikerar att det förekommer kontradiktoriska bestämmelser inom en lag vars syfte är att stärka konsumentens ställning gentemot näringsidkare. I och med det skall uppsatsen belysa konsumentskyddet vid distansavtal gällande fritidsevenemang. Detta görs genom tillämpning av traditionell rättsvetenskaplig metod med fokus på förarbeten och EU-direktiv. För behandlande av konsumentskyddet vid distansavtal gällande fritidsevenemang krävs en begreppsdefinition för förståelse om vilka former av fritidsaktiviteter undantagsbestämmelserna omfattar. Dock förekommer det ingen klar definition av begreppet fritidsaktivitet. Därmed utreds tre ärenden från Allmänna reklamationsnämnden (ARN) för att se om en definition kan genereras genom praxis. Resultatet visar att det inte föreligger någon klar definition av fritidsaktivitet. Till följd av detta förekommer det tolkningssvårigheter vid bedömning om tillämpning av undantagsbestämmelserna. Det föreligger även indikationer på att konsumentskyddet vid distansavtal har kompromissats för att skydda arrangörer av olika utomhusevenemang