Etiology of patellar luxation in small breed dogs

Sammanfattning: Patellaluxation (PL) är en vanlig ortopedisk sjukdom som karakteriseras av att patellan kan luxera från trochlea ossis femoris. Detta sker antingen manuellt, spontant när hunden är i rörelse eller så är patellan permanent fixerad utanför fåran. Sjukdomen är ofta asymtomatisk, men kan orsaka hälta, smärta och sekundära sjukdomar så som osteoartrit och ruptur av främre korsbandet. Patogenesen är ännu inte klarlagd och olika teorier har föreslagits. Den mest erkända hypotesen hävdar att en abnormitet i höften och rotation av femur leder till en displacering av quadricepsmuskulaturen och därmed orsakar PL. Detta reducerar trycket från patellan på trochlean, vilket gör trochlean hypoplastisk (Harasen, 2006b; Roush, 1993). Andra teorier är att PL orsakas av en muskelrelaterad defekt där quadicepsmuskulaturen är atrofisk, en felaktig bäckenkomformation (L´Eplattenier & Montavon, 2002) eller höga nivåer av östradiol (Gustafsson et al., 1969). Vidare studier krävs för att säkerställa vilken teori som är korrekt. Diagnosticering av PL görs genom observation i stående position och i rörelse, samt genom palpation av knäleden i både stående och sidoliggande position (Vidoni et al., 2005). Ett standardiserat graderingssystem av PL har utvecklats och används både inom forskning och på kliniker. Riskfaktorer för PL som har kunnat observeras är särskilda raser (såsom Chihuahua, Yorkshire terrier och Pomeranian), liten storlek och kön. Studier visar att små hundraser har upp till 12 gångers risk att utveckla PL, jämförelse med större hundraser (O’Neill, 2016). Dock har nyligen gjorda studier rapporterat att prevalensen även bland större hundraser ökar, och det kan misstänkas att stora hundar inte undersöks lika noggrant för PL som små hundar. Tikar anses generellt ha en högre risk för PL än hanar, vilket kan bero på hormonella skillnader mellan könen och/eller en högre muskelmassa hos hanhundar vilket kan stabilisera patellan. På senare tid har den genetiska forskningen intensifierats. Överrepresentationen av specifika raser som drabbar av PL samt den höga andelen av hundar med bilateral PL pekar på att sjukdomen är ärftlig. Troligen har PL ett polygenetiskt ursprung, då studier av stamtavlor visar på ett komplext nedärvningsmönster. Fragment på olika kromosomer har kopplats till PL. För att bedöma riskfaktorerna och genernas inverkan på uppkomsten av PL behövs mer studier inom området. I Sverige ingår hundraser i hälsoprogrammet för PL, men Pomeranian är ej en av dem. Hittills har inga studier gjorts för att undersöka prevalensen av PL i den svenska Pomeranian- populationen.