Literary pictures of Charles XII : Perception of the Swedish warrior king in the texts between the years 1731-1995

Sammanfattning: Syftet med denna uppsats är att utröna hur Karl XII har använts inom litteraturen under 1700, 1800 samt 1900-talet. Frågeställningarna som ska besvaras är ställda utifrån Karl XII:s personlighet, politiska förmåga som statsman och slutligen Karl XII:s egenskaper som en militär ledare.   Litteraturen som används för undersökningen speglar de verk som kom att bli mest uppmärksammade och uppskattade på det samhälleliga planet – då de kan antas haft den största inverkan på människorna i sin tid. Det förekommer litterära verk om sålts i miljontal, exempelvis Carl Grimbergs och Herman Lindqvists verk. Det verk som utgör starten för denna uppsats är skriven 1731 av François-Marie Arouet, Voltaire, som var en beundrare till den svenske kungen. Författaraktörerna byter av varandra och publicerar med en jämn ström under de följande århundradena.    Den tidigare forskning som ligger till grund för uppsatsen är författaren Eva Östbergs beskrivning av historiebruk – att historien är människans kollektiva förmåga att minnas och att glömma, vilket yttrar sig i historiebruk. Denna beskrivning av historiebruk utmynnar även till John Tosh´s beskrivning av ett socialt minne – vilket yttrar sig på liknande sätt. Författaren Klas-Göran Karlsson ger en förklaring till ett existentiellt historiebruk – vilket är ett resultat av att människor har ett medfött behov av att minnas. Till dessa begrepp kommer även Egeland och Johannissons teori för en koppling mellan kultur, plats och identitet att användas.   Den teoretiska ansatsen är att befästa Karl XII som en historisk aktör och byggsten i den svenska historien med utgångspunkt att detta skiftar i olika kontexter. Undersökningen ska utröna vilken plats författarna ger Karl XII som en historisk byggsten.