Samråd i miljökonsekvensbeskrivningarför projekt : En studie av dess historiska och nuvarandefunktion samt en inblick i hur dessfunktion skulle kunna se ut i framtiden

Sammanfattning: Forskare argumenterar för att det krävs mer deliberativa kvaliteter i dagensdemokratiska Sverige för att vi dels ska kunna kallas oss för en fungerande demokratioch dels för att vi ska ha en chans att kunna nå något vi nästan alla strävar efter idag –hållbar utveckling. En lagstadgad och därmed vanlig metod som används idag för attutreda en planerad verksamhets miljökonsekvenser är att upprätta enmiljökonsekvensbeskrivning (MKB). Samrådsprocessen i MKB:s för projekt är ettmedel att göra processen mer demokratisk. Syftet med denna studie är att utvärderadetta demokratiska medel för att kunna dra slutsatser kring om det fyller sin funktionoch hur det skulle gå att förbättra för att generera fler positiva utfall. Syftet harbesvarats med hjälp av två litteraturstudier, sex djupintervjuer och enenkätundersökning som alla har kopplats till studiens teoretiska utgångspunkter. En delav uppsatsens teori är relevant bakgrund (d.v.s. avsnitt Miljökonsekvensbeskrivningar)medan andra delar är vetenskapliga och har som syfte att jämföras med resultaten (d.v.s.avsnitt Samtalsdemokrati). Det viktigaste resultatet från de två litteraturstudierna var att kapitlet om MKB imiljöbalken inte har genomgått någon större förändring från det att det skapades tillsidag och att det behövs andra metoder (ex. intervjuer och observationer) för att kunnaavgöra om det som kommer fram på samrådet tas hänsyn till i MKB:n. Det mestframträdande resultatet från intervjuer och enkätundersökning var dels att denvanligaste formen på samråd är antingen skriftligt eller ett stormöte och dels attupplägget på stormöten ofta inleds med att verksamhetsutövaren håller en långpresentation och i slutet blir det en kort frågestund. Resultatet visar också att det verkarvara form och upplägg på samrådsprocessen som skapar de största problemen för att videls ska få ut de kvaliteter som konsulter och verksamhetsutövare själva anser ärviktigast, nämligen synpunkter och dels för att kunna säkra att detta verktyg för att ökademokratin, som samråd just är, inte bara gör det i teorin utan också i praktiken. Det ärkring detta som diskussionen till största del har kretsat och det är detta som äruppsatsens viktigaste slutsats. Resultatet visar också att konsulter ochverksamhetsutövare är medvetna om att de vanligaste formerna för samråd inte äroptimala för att leverera de synpunkter de så gärna vill ha, ändå finns en motvilja till attändra och utveckla formen. Ett förslag för vidare utredning är att gå djupare in på vaddetta beror på för att på sikt kanske finna nyckeln till hur man kan ändra på dennamotvilja att utveckla form och upplägg på samrådsförfarandet.