Gifta barn - En studie av det förstärkta skyddet mot barn- och tvångsäktenskap i relation till barnets bästa

Sammanfattning: År 2010 beslutade regeringen att lagstiftningen avseende barn- och tvångsäktenskap krävde översyn och skärpning. Beslutet fattades mot bakgrund av uppgifter som Ungdomsstyrelsen lade fram 2009. Dessa uppgifter bestod av beräkningar att uppskattningsvis 70 000 ungdomar då levde i en situation där deras val av partner var begränsat och villkorat av deras familj. Lagstiftningsåtgärderna trädde i kraft 2014 och innebar en ytterligare skärpning av lagstiftningen på området. Syftet med uppsatsen är att utreda hur skyddet mot barn- och tvångsäktenskap förstärktes i samband med dessa lagändringar. Den centrala frågeställningen i uppsatsen är hur de förstärkta lagändringarna korresponderar med principen om barnets bästa. Den mest omfattande lagändring som trädde i kraft på civilrättens område var att möjligheten att söka dispens för att ingå äktenskap innan 18 års ålder togs bort. Utländskt ingångna barnäktenskap där barnet vid tillfället för äktenskapets ingående hade anknytning till Sverige erkänns inte längre, såtillvida inte synnerliga skäl kan påvisas. Vidare skärptes möjligheten för trossamfund att få tillstånd att förrätta vigsel. På straffrättens område infördes två nya brott, äktenskapstvång och vilseledande till tvångsäktenskapsresa. Den viktigaste principen inom barnrätten är principen om barnets bästa. Vid beaktandet av barnets bästa är barnets behov en viktig faktor. Barnets bästa är beroende av i vilket samhälle det tillämpas i och anses vara socialt och kulturellt bestämt. Vid analyserandet av lagstiftningsåtgärderna i relation till barnets bästa kunde det konstaterats att de flesta åtgärderna som vidtogs överensstämde väl med principen om barnets bästa. Vissa åtgärder hade kunnat gå än längre för att säkerställa att barnets bästa tillgodoses, vilket bekräftas av att regeringen år 2017 beslutade om en ny utredning för att utvärdera och eventuellt skärpa lagstiftningen ytterligare.