Modeller och undervisningsmetoder inom redoxkemi som kan öka gymnasieelevers förståelse och minska risken för missuppfattningar

Sammanfattning: Nationella likväl som internationella studier har visat att redoxkemi är ett utmanande ämne för många gymnasieelever. Syftet med uppsatsen var med bakgrund av detta att identifiera de vanligaste svårigheter och missuppfattningar som gymnasieelever upplever vid studier av redoxkemi, samt presentera modeller och undervisningsmetoder som visat sig öka elevernas förståelse och minska risken för missuppfattningar. Det finns fyra förklaringsmodeller för redoxreaktioner: elektronmodellen, oxidationstalsmodellen, syremodellen och vätemodellen. Vidare kan kemiska fenomen generellt analyseras utifrån den kemiska tripletten där fenomen betraktar från tre representationsnivåer: makroskopisk nivå, submikroskopisk nivå och symbolisk nivå.   Utifrån litteraturen som analyserats dras slutsatsen att de vanligaste problemen elever uppfattar inom redoxkemi berör elektroner, förbränning, språkliga transformationer och svårigheter att identifiera redoxreaktioner. Undervisningsmetoder som visat sig kunna främja elevernas förståelse inom redoxkemi är historiska inslag, representation av kemiska fenomen med hjälp av den kemiska tripletten, laborationer och demonstrationer. Samtliga förklaringsmodeller för redoxkemi anses användbara. Det viktiga är att läraren poängterar att de är modeller och inte statisk sanning, vidare att motivera övergången från en modell till en annan och uppmärksammar missuppfattningar.