Utredningsmedverkan - En analys av underrättspraxis

Sammanfattning: Detta examenarbete behandlar tillämpningen av den nya regeln om strafflindring vid medverkan i utredningen av sin egen brottslighet i 29 kap 5 § 5 p BrB. För att förstå dess tillämpning har de bakomliggande rättspolitiska motiven till bestämmelsen undersökts. Uppsatsen fokuserar på eventuella skillnader i motiven vid införandet av billighetsskälen genom 1989 år reform och de motiv som anförts vid reformen av bestämmelsen 2015. Undersökningen jämför den nya bestämmelsen om medverkan i utredningen av sin egen brottslighet med de tidigare punkterna i bestämmelsen som vilar på samma grund – Skademotverkande- och Självangivelsefallen i 29 kap 5 § 4-5 p BrB. Genom att förstå de punkterna ökar förståelsen för hur den nya bestämmelsen kommer tillämpas. De utgör även en god grund för att formulera vissa problem- och frågeställningar som punkterna delar. Utöver detta har den rättspraxis redovisats där den nya punkten tillämpats. Rättsfallen går igenom vilken bevisning som funnits vid medverkans påbörjande, vad medverkan bestått i samt vilken reduktion på straffet det inneburit. Det är främst avgöranden från tingsrätterna som analyserats, men även något hovrättsfall. Rättsfallen har inte använts för att beskriva gällande rätt, de har använts för att förstår hur bestämmelsen tillämpats av domstolarna. Det visar vilka brott bestämmelsen tillämpats vid och utgör en bra plattform för att diskutera de problem och frågor som tagits upp tidigare i uppsatsen. Billighetsskälen lämnar utrymmet för ändamålstolkning. Motiven till bestämmelsen blir därför viktig för dess tillämpning. Dessa motiv undersöks i arbetet. Min förhoppning är att läsaren reflekterar över vilka motiv de vill ska vara styrande för billighetsskälen.