Från lantlig riksadel till rik lantadel. Den dansk-skånska adelns förändring 1680-1750.

Sammanfattning: I samband med Skånes övergång till Sverige 1658 hamnade många danska adelsmän med sina jordegendomar i det nya svenska riket. Först på 1680-talet efter skånska kriget klargjordes deras juridiska och ekonomiska ställning samtidigt som en försvenskning av provinsen påbörjades. I uppsatsen utforskas den dansk-skånska adelns förändring och integration i det svenska riket 1680-1750. Utifrån den amerikanske sociologen Michael Manns teorier om grundläggande nätverk konstrueras en modell som ett instrument för att utforska komplexa nätverkssystem på en lägre (regional) nivå än Manns modell syftar till. Utifrån denna modell genomförs tre delundersökningar (äktenskap, riksdagsdeltagande samt befattningar inom de civila och militära sfärerna) för utröna de adliga nätverkens struktur och förändring samt den dansk-skånska adelns intentionella och strategiska nätverksagerande. Under enväldestiden konstateras att den dansk-skånska adeln medvetet tillbakahölls från den svenska centralmaktens sida, vilket möjligen blev formerande för dess framtida lantadliga livsstil. I uppsatsen framkommer att de skånska adliga nätverken hade en mer provinsiell utsträckning och utveckling än förväntat med hänsyn till de försvensknings- och inkorporeringsåtgärder som drevs igenom på 1680-talet. Den dansk-skånska adelns nätverkskontakter sträckte sig högt upp bland den rikssvenska högadeln, men motsvarades inte egentligen av någon anknytning till ett rikssvenskt nätverk. Tvärtom förblev den regionala förankringen tydlig, med ett svalt rikspolitiskt intresse och en lantadlig livsstil som uppenbarligen attraherade även den rikssvenska högadeln. Den här utvecklingen grundar för en syn på Skånes integration i Sverige som mer begränsad, och med kvarhållna regionala intressen och särdrag, än den gängse uppfattningen.