Framställningarna av skrivstrategier och skrivprocesser i läroböcker för ämnet svenska i årskurs nio

Sammanfattning: I denna uppsats undersöks framställningarna av skrivstrategier i fyra läroböcker för årskurs nio. Frågeställningen tar utgångspunkt i centralt innehåll i kursplanen för svenska, i begreppet skrivstrategier. Syftet är att undersöka hur forskning om skrivande konkretiseras i läroböckerna, det vill säga om och hur framställningarna kan anses ha vetenskaplig grund. För att söka ytterligare perspektiv på skrivande i samband med lärande har neurodidaktiska aspekter kopplats till skrivprocessteorins centrala syn på skrivandet som problemlösning. Metoden för undersökningen är närläsning. I analysen jämförs resultatet med teorier om skrivprocesser, neurodidaktik och forskning om skrivstrategier. Studien visar att framställningarna av skrivstrategier i de flesta fall är godtyckliga genom att det saknas en tydlig och enhetlig syn på skrivprocessen som går i linje med aktuell forskning. Risken finns att elever inte får med sig så många strategier för skrivande, eftersom det saknas en begreppsvärld och struktur för detta i många av framställningarna. Forskare har belyst skrivandets individualitet, men läroböckerna förmedlar, med få undantag, endast ett sätt att skriva och utan metaperspektiv som belyser att det finns flera sätt att komponera en text. Detta kan leda till problem för elever som inte passar in i läroböckernas skrivnorm.