Berikning för att motverka stereotypier hos zoodjur

Sammanfattning: Då djur i fångenskap inte får möjlighet att utföra ett naturligt beteende som de har stark motivation för blir de ofta frustrerade och kan utveckla onormala repetitiva beteenden för att hantera stressen, så kallade stereotypier. Vilken typ av stereotypt beteende som utvecklas beror på vilket beteende som ej tillgodosetts. Även om studieresultat tyder på att utförande av stereotypiskt beteende hjälper djuren att hantera stress bör uppkomsten av ett sådant beteende motverkas då det är en indikator på en sämre djurvälfärd. Det är alltså inte utförandet av det störda beteendet som bör motarbetas, utan de bakomliggande orsakerna.Berikning skall stimulera och ge djuren ett större urval av beteendemöjligheter och på så sätt främja en förbättrad fysisk och psykisk hälsa. Målet med berikning är att hjälpa djuret att hantera stress och tristess som livet i fångenskap medför.Det mest avgörande för beslutet om huruvida en berikning skall användas eller ej är tidsaspekten och kostnaderna. Tillsammans med födosöksberikning och taktil berikning är strukturell berikning (miljövariation) en av de berikningstyper som anses vara viktigast, men till skillnad från födosöksberikning och taktil berikning nyttjas inte strukturell berikning frekvent. Att strukturell berikning ej används i proportion till hur viktigt det anses vara beror på höga omkostnader, begränsat utrymme och stor arbetsinsats vid installation.Hittills har berikning endast haft begränsad framgång i motverkandet av stereotypiskt beteende hos zoodjur. Detta tyder på att den berikning som idag används ej är optimal eller att den tillämpas för sent, vilket gör att det stereotypiska beteendet redan har hunnit bli en vana. För att motverka att djur i fångenskap blir frustrerade och utvecklar stereotypier är det viktigt att försöka tillgodose så många av deras naturliga beteendebehov som möjligt, helst innan de blir frustrerade och utvecklar stereotypier. Optimalt skall djuren få tillgång till samtliga typer av berikning som finns med hjälp av ett roterande och varierande schema för att undvika habituering.Djurparker är en ovärderlig resurs för forskning kring djurens beteende, men på grund av små djurgrupper, miljövariationer mellan olika inhägnader, stor individpåverkan, tidsbrist hos djurskötarna och en vilja att snabbt bli av med stereotypier snarare än att ta reda på de underliggande mekanismerna är forskning problematiskt.I framtiden bör multiinternationella databaser byggas upp och fler meta-analyser utföras så att ansvariga på djurparker får en lättöverskådlig bild över vilken typ av djurhållning och berikning som är mest framgångsrik och då lättare kan använda sig av dessa berikningar proaktivt.