Har passionen för hästar ett kön? : att göras och göra sig till ridsportkille

Detta är en Magister-uppsats från Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH/Institutionen för idrotts- och hälsovetenskap

Sammanfattning: Syfte och frågeställningar: Det övergripande syftet handlar om att undersöka hur villkoren för killars och mäns deltagande i ridsportverksamheter gestaltas i berättelser om ridsport. Annorlunda uttryckt är jag intresserad av hur kön konstrueras, eller ”görs”, i killars och mäns ridsportberättelser. Centrala frågeställningar är: Hur hanteras killarnas och männens könsgränsöverskridande i berättelserna? Vilka normer och föreställningar kring kön och sexualitet blir synliga i berättelserna? Hur positionerar sig killarna och männen i förhållande till rådande köns- och sexualitetsnormer? Metodologi: Studien bygger på kvalitativa intervjuer med 19 killar och män, 13 till 55 år gamla, aktiva på såväl bredd som tävlingsnivå i verksamheter knutna till Svenska Ridsportförbundet. I ett första analyssteg genomfördes en narrativ analys, där fem berättelser – eller narrativ – konstruerades. Dessa illustrerar på olika sätt centrala teman, erfarenheter och problematiker i intervjupersonernas berättelser. I ett andra analyssteg gjordes en feministisk poststrukturell läsning av de fem narrativen. Resultat och diskussion: Sammanfattningsvis verkar det som att deltagandet i en kvinnligt kodad idrott som ridsporten kan öppna upp för andra, och mindre stereotypa, sätt att vara kille än traditionellt manligt kodade idrotter. Eftersom den vardagliga verksamheten innehåller både sådant som (i vår kultur) brukar definieras som kvinnligt, exempelvis omsorg, kommunikation och lyhördhet, och sådant som brukar definieras som manligt, exempelvis handlingskraft, styrka och mod, får man som kille (och tjej) möjlighet att inta såväl feminint som maskulint kodade positioner. På detta sätt utmanas dominerande diskurser om hur tjejer och killar, män och kvinnor ”är”. Samtidigt måste man som kille inom ridsporten förhålla sig till det omgivande samhällets syn på ridning som en ”tjejsport” liksom till en heteronormativ särartsdiskurs enligt vilken killar inom ridsporten är tävlings-, prestations- och målinriktade, inte gillar att pyssla med hästarna och tycker att det bästa med ridsporten är tjejerna. Det verkar göra att det kan bli extra viktigt att betona maskulinitet – och framförallt heterosexualitet – för att visa att man trots allt är en ”normal” kille. Bögen blir här en form av ”gränsvakt”, en stereotyp som både möjliggör och begränsar, men som framförallt synliggör en heteronormativ ordning.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)