Effects of ozonation/filtration on the raw water from Lake Mälaren

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Uppsala universitet/Institutionen för geovetenskaper

Sammanfattning:

Syftet med examensarbetet var att undersöka effekterna av ozonering och filtrering på råvattnet från sjön Mälaren. Studien är utförd i en pilotanläggning på Lovö vattenverk, Stockholm Vatten AB, under våren 2004.

En negativ effekt med den konventionella reningen är den stora konsumtionen av kemiska koagulanter. Kemikalieanvändningen leder till många transporter och processen producerar också ett slam som för närvarande transporteras till Mälaren. År 2001 byggdes en pilotanläggning på Lovö vattenverk för utveckling av nya processer, en av processerna är ozonering följt av olika filter.

Ozonering har använts i Europa i många år som desinfektion i slutet av dricksvattenreningsprocessen. Intresset för ozonering har ökat markant sista åren och idag används ozonet också i andra steg i processen. Förutom desinfektion har ozonet andra fördelar, som oxidation av järn och magnesium, mikroflockning, reduktion av lukt och smak samt är bra på att reducera färgen på vattnet. Mikroflockningen leder till att kemikalieanvändningen kan minska och i vissa fall tas bort helt.

Den här studien startade med en litteraturundersökning följd av försök med ozonering och filtrering i pilotanläggningen. De första undersökningarna sammanfattades med att ozonering följt av filtrering inte gav tillräckligt bra resultat och processen behöver ett komplement för att producera ett högklassigt vatten.

Undersökningen fortsatte med laboratorieanalyser för att undersöka effekterna av olika kemiska koagulanter. Resultatet visade att järnsulfat tillsammans med kalcium var ett bra alternativ och en lägre kemikaliedos kunde användas.

Efter implementering av kalcium och järnsulfat till pilotanläggningen testades olika ozondoser och olika järnsulfatdoser. Det bästa resultatet erhölls då man använde sig av en ozondos på 6 mg O3/l och en järnsulfatdos på 50-60 μmol/l. Denna mängd av järnsulfat är ca 60 % lägre än den dos som används vid den konventionella reningen på Lovö vattenverk.

Olika filter används i pilotanläggningen och för att förbättra resultatet provades även ett Filtralite-filter som biofilter istället för GAC-filtret. Jämförelsen mellan Filtralite-filter och GAC-filter visade på stora skillnader i parametervärden i början av studietiden. När bakteriepopulationen ökade i Filtralite-filtret blev skillnaderna mindre och i slutet av undersökningstiden var parametervärdena likartade. Det slutliga resultatet indikerar att Filtralite-filter kan vara ett bra alternativ som biofilter.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)