Skyldigheten att skydda- En undersökning av begreppet Responsibility to protect

Sammanfattning: Libyen, Rwanda, Irak och Syrien. Listan på humanitära kriser i världen kan göras lång där civilbefolkningen fått lida stora förluster. År 2001 uppkom ett nytt internationellt begrepp och princip, Responsibility to protect. Principen presenterade en ny syn på statssuveräniteten och blev mycket omdebatterad på grund av dess vaga utformning och karaktär. Responsibility to protect innebär den primära skyldighet som en stat har för att skydda sina medborgare vid grova kränkningsbrott. Skulle staten misslyckas med denna skyldighet faller den istället över på världssamfundet. Det finns därmed en sekundär skyldighet för andra stater att ingripa istället. I den här uppsatsen har jag gjort en undersökning om begreppet Responsibility to protect för att lära mig mer om dess utveckling. Syftet med uppsatsen var att göra en granskning av begreppet R2P och förklara hur skyldigheten att skydda har sett ut i både teorin och praktiken. Genom denna uppsats hoppas jag kunna reda ut R2P och ge en klarare syn på dess användningsområde. Mina frågeställningar som har besvarats är vad begreppet innebär och hur långt det sträcker sig samt vem som får besluta kring Responsibility to protect. Slutligen har jag tagit upp vilka problemområden som finns gällande principen för att sedan gå vidare i en analys del där jag presenterar mina egna slutsatser. Vad jag kommit fram till då studerat begreppet är att det är väldigt vagt i sin utformning. De dokument från FN och liknande som behandlar principen vill inte fullt ut sätta tydliga ramar för dess tillämpning. Gällande vem som får ta beslut för att principen ska aktualiseras ser det olika ut i teorin och praktiken. Uttryckligen är det Säkerhetsrådet och endast Säkerhetsrådet som får fatta beslut men i verkligheten har stater i vissa fall själva beslutat om interventioner. Problemområdena som finns har en bakgrund i att principen inte är tillräckligt tydlig. Den slutsats jag kom fram till är att principen trots sina brister är bra men att den måste utvecklas och göras tydligare för att den ska uppnå den standard som behövs!