Reflektion i klinisk praktik : Handledning av sjuksköterskestudenter i sjukhusansluten vård - en litteraturstudie

Sammanfattning: Introduktion: Att handleda studenter ingår i sjuksköterskans yrkesroll. Handledning utförs med en handledningsmodell som grund där samarbetet mellan lärosätet och den kliniska verksamheten tydliggörs. Olika pedagogiska modeller finns utarbetade med syfte att stödja studenten i lärandet. Kärnan i handledning är reflektion som möjliggör sammankoppling mellan teori och praktik. Att tydliggöra vilken betydelse reflektion har för studentens lärande är väsentligt.   Syfte: Syftet med studien var att tydliggöra reflektionens betydelse för studentens lärande i klinisk praktik samt att beskriva faktorer som främjar respektive hindrar reflektion.   Metod: Systematisk litteraturstudie valdes enligt Polit & Beck. Sökning som utfördes i databaserna CINAHL, PubMed och ERIC resulterade i 13 kvalitativa artiklar som ligger till grund för resultatet.   Resultat: Resultatet tydliggjorde att reflektion främjade studentens lärande i klinisk praktik. Tydliga skillnader framkom gällande i vilken fas reflektion utövades. Reflektion efter handling var det som var mest förekommande. Reflektion före och under handling var ingen medveten strategi. Främjande faktorer var tillit och stöd och hindrande faktor som var mest framträdande var tidsbrist. Konklusion: När det skapas utrymme för reflektion i de olika faserna kan studenten koppla kliniska erfarenheter till teoretiska kunskaper och detta ger handlingsberedskap för nya situationer.