”Så en viss bedömning gör man ju” : En kvalitativ studie om förskolepedagogers beskrivningar av komplexiteten kring att bedöma barns behov och anpassa förskoleverksamheten därefter.

Sammanfattning: Studiens syfte är att belysa hur förskolepedagoger uttrycker att de bedömer barns behov samt anpassar undervisning och förskoleverksamhet därefter. För att besvara forskningsfrågorna genomfördes tre fokusgruppssamtal med tre olika arbetslag. Den framkomna empirin har transkriberats och analyserats genom en tematisk analys samt kopplats till tre socialkonstruktivistiska begrepp: sanning, språk och kultur. Resultatet visar utifrån de sanningar som skapats i samtalen att alla barn bedöms ha någon form av behov i större eller mindre omfattning. Dessa behov bemöts på olika sätt. Olika områden och behov prioriteras inte lika högt. Barnen får därför vänta till en viss ålder för att få denna stimulans. Det finns skiftande metoder för att bedöma ett barns behov och olika aktörer är betydelsefulla för genomförandet av detta. Resultatet visar även problematiken med att kunna möta alla barns behov, grundat i begränsningar som personaltäthet, tidsbrist och historiska kopplingar till begrepp i myndighetstexter. Våra slutsatser är att ämnet bedömning i förskolan är svårdiskuterat, begreppet ges flertalet definitioner samt att alla barns behov inte prioriteras lika högt.