Låneförbudet i ABL 12 kap. 7 § - verkningslöst eller fyller det sitt syfte?

Sammanfattning: Uppsatsen redogör för låneförbudsreglerna i ABL 12 kap. 7 §. Dessa regler har diskuterats flitigt i litteraturen ända sedan de infördes för drygt trettio år sedan. Det generella låneförbudets skatterättsliga syfte har kritiserats för att skapa problem inom associationsrätten. Undersökningen visar att de undantag från det generella låneförbudet som ansetts nödvändiga leder till - för borgenärerna - oönskade effekter. Förvärvslåneförbudet har stor betydelse för förvärv av aktiebolag. En aktieägare som vill sälja sitt bolag skulle få fler tänkbara köpare om bolaget kunde bistå med finansieringen. Emellertid är lån eller ställande av säkerhet i syfte att gäldenären skall förvärva aktier i det långivande eller säkerställande bolaget förbjudet. Dessa regler har tillkommit i syfte att stärka borgenärernas skydd enär det före reglernas införande var mycket vanligt att en köpare utan egentlig finansieringsförmåga förvärvade aktiebolaget medelst aktiebolagets egna medel. Därigenom försvagades borgenärernas ställning avsevärt. Kritik har emellertid framförts mot att förvärvare med god kreditvärdighet inte skall ha möjlighet att genom lån från bolaget förvärva aktier i detsamma. Reglerna är en del av specialstraffrätten vilket påkallar en tolkning i enlighet med legalitetsprincipen. En konsekvens av den restriktiva tolkningen är att den möjliggör kringgående av reglerna. I uppsatsen redogörs för några av dessa möjligheter, däribland efterföljande finansiering och nyttjande av annan associationsform. Efterföljande finansiering har diskuterats flitigt i litteraturen och i uppsatsen redogörs för de ståndpunkter som framförts i diskussionen. Vidare så konstateras i uppsatsen att det finns stora möjligheter att kringgå förbudsreglerna - såväl det generella låneförbudet som förvärvslåneförbudet - genom nyttjande av andra associationsformer. Återigen möjliggörs detta på grund av den restriktiva tolkning som följer av att reglerna är en del av specialstraffrätten. Kapitalskyddsreglerna är av stor betydelse för möjligheten att utföra nämnda kringgåendetransaktioner. De sätter en yttersta gräns för hur bolagets kapital får användas. I uppsatsen konstateras att dessa regler inte är tillräckliga för att skydda borgenärerna från transaktioner som syftar till att finansiera ett förvärv av bolagets aktier. I exemplet med efterföljande finansiering blir detta särskilt tydligt eftersom ett bolag - helt utan egen finansieringsförmåga - tycks kunna förvärva ett annat bolag medelst det förvärvade bolagets egna tillgångar. Det var just den typen av skadliga transaktioner som lagstiftaren ville förhindra när låneförbudsreglerna infördes.