Där vilda saker är : en didaktisk metod för att formulera upplevelse

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på grundnivå från Institutionen för Bildpedagogik (BI)

Sammanfattning: Detta arbete undersöker hur man kan bearbeta och formulera upplevelser av en film med hjälp av figural analys. Denna analys har jag hittat i filmvetenskapens fält. Syftet är att med hjälp av denna vidga filmens möjligheter som verktyg i skolan. Tillsammans med en fenomenologisk ansats och gestaltande metod söker jag en didak-tisk metod/upplägg för elever att formulera upplevelser, som ett komplement till tra-ditionell filmanalys.Med utgångspunkt i Svenska filminstitutets filmhandledningar konstaterar jag vad som inte behandlas när man i skolan ser en film. I filmhandledningarna uppmanas eleverna till en diskussion från frågor som rör värdegrunden, och upplevelsen av filmens bilder lämnas därhän. Jag har undersökt det figurala som ett sätt att komma åt möjligheten att formulera upplevelsen av en spelfilm man har sett i skolan, med hjälp av rörliga bilder. Det figurala är ett begrepp som syftar till vårt omedvetna begär och primära fantasi och vår upplevelse. Med en figural analys kan man fokusera på bildmaterialet utan att söka tecken och betydelse för de bildelement man finner. Teknikens möjligeter, såsom dubbelexponeringar, animeringar, hastighetsvariationer och så vidare utgör nya visuella uttryck.I filmen ”Where wild things are” har jag undersökt vad jag kan komma åt i en spelfilm med hjälp av en figural analys. Detta har jag sedan arbetat med i min gestaltande metod som utgår från en filmad skogspromenad. I gestaltningen har jag återberättat scener ur filmen från mitt eget liv, där jag har liknande upplevelser, då upplevelser kan sägas bottna i tidigare erfarenheter. Vidare har jag förstärkt min upplevelse, med teknikens hjälp, i filmredigeringen. Jag har, bland annat, arbetat utifrån Deleuzes tankar om montage som det effektfullaste sättet att med hjälp av teknikens möjligheter bana väg för en upplevelse hos betraktaren. Till min hjälp har jag Karl Hanssons avhandling, ”det figurala och den rörliga bilden” i Filmvetenskap vid Stockholms universitet .Min slutsats är att man i skolsammanhang, utan att nämna ett svårt begrepp som det figurala, kan använda sig av denna analys och metod för att ge elever möjlighet att också få fokusera på sin egen upplevelse, och resonera kring sin egen vardag som något större. På detta sätt kan man lägga fokus på en större del av människan, då hela människan ska få plats i skolan, så som värdegrunden är formulerad.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)