Biogallring : effektivitet och lönsamhet vid gallring i ung skog

Sammanfattning: I Sverige har sedan mitten av 1990-talet antalet bestånd där röjning inte utförts ökat. Dessa bestånd är åldersmässigt mogna för en första gallring men pga. utebliven röjning är de mycket stamtäta och dimensionerna är klena vilket gör att valet av skötselåtgärd inte är självklart. De senaste åren har intresset för uttag av biomassa även i unga skogar ökat. Under våren/sommaren 2009 startade Stora Enso Skog (SES) ett fullskaleprojekt där syftet var att testa en gallringsmetod med flerträdshanterande skördaraggregat och uttag av (förutom rundvirke) ett bioenergisortiment (träddelar/okvistade toppar) i eftersatta röjningar och tidiga gallringar. För att minska näringsförlusten i och med ökat uttag skulle stor del av den gröna biomassan lämnas kvar i skogen. En jämförelse mellan traditionell gallring och den nyutvecklade biogallringen skulle göras med avseende på produktivitet och lönsamhet. Målet med SES:s projekt var att ta fram ett underlag som visar ev. potential för ökad lönsamhet vid skötsel av ung') skog tack vare mer anpassad gallringsteknik och ökad efterfrågan på biobränsle. Detta examensarbete ingår i SES:s projekt och omfattar tre delar, en kostnadsjämförelse mellan konventionell gallring och biogallring, en analys av uttagen mängd biomassa från skogen samt att ta fram en enkel lathund för vilka typer av bestånd som biogallring kan vara lämplig. Åtta gallringsmaskiner ingick i studien och jämförelsematerial hämtades från SES:s egna register med gallringshistorik från åren 2007-2008. Det nya biomassasortimentet skulle innehålla träddelar med grövre kvistar och så lite barr som möjligt. I studien ingick 26 trakter/bestånd. I fem bestånd beräknades biomassan före och efter biogallring noggrannare för att kunna beräkna hur stor del av beståndens biomassa som lämnades kvar i skogen. Vid lönsamhetsjämförelsen användes de faktiska kostnaderna och intäkterna för biogallring och för den simulerade gallringen konstruerades jämförelsebestånd, skotar- respektive skördarkostnaden sattes till 550 och 750 kr/G 15-timme, genomsnittliga intäkten för dessa typer av bestånd beräknades med erfarenhetstal till 250 kr/m3fub. Prestationen (m3fub/G15) var i de biogallrade bestånden gallrade med stickvägsarbetande maskin något bättre jämfört med normalgallring, för uttagen medelstam upp till 0,06 m3fub . För medelstammar mellan 0,03 – 0,05 var prestationen mellan 5 – 10 m3fub/G15 i biogallrade bestånd medan för samma bestånd som normalgallrats var prestationen under 5 m3fub/G15. Biogallring med beståndsgående maskiner var generellt sämre än både normalgallring och biogallring med stickvägsarbetande maskin. Skördarkostnaden för biogallring varierade mellan 65 – 282 kr/m3fub för stickvägsarbetande och 125 – 228 kr/m3fub för beståndsgående maskin. Kostnaden för skotning visade inte på lika stor variation kopplad till medelstam men viss tendens till högre kostnad för lägre medelstam kunde urskiljas. Vid intervjuer med maskinförare framkom att skotningen försvårades av att det nya sortimentet innehöll mycket luft vilket medförde att skotningen tog längre tid. Netto/ha varierade mellan bestånden och mellan maskintyp, för stickvägsarbetande maskin gav biogallring högre netto upp till 0,07 m3fub medelstam jämfört med simulerad normalgallring i samma bestånd. Bestånden som gallrats med beståndsarbetande maskin visade på större variation, för uttagen medelstam 0,06 m3fub gav biogallringen ett netto på mellan -2213 kr och 829 kr. Enligt biomassaberäkning med Ulvcronas biomassafunktioner lämnades en stor andel (34 – 66 %) av de utgallrade trädens biomassa kvar i skogen, dvs. näringsförlusten vid denna typ av gallring med extra uttag av biobränsle torde vara marginell jämfört med om hela träden tagits ut. Biogallring med uttag av ett bioenergisortiment som komplement till rundvirkessortimenten verkar, med använd gallringsteknik, vara mest lämplig i bestånd med uttagen medelstam upp till 0,06 m3fub och minst 2000 stammar/ha.