Vad ordet läsning betyder och hur det används i svensk dagspress 1900-2016

Sammanfattning: Ordet läsning har och har haft olika betydelser. Studien undersöker hur ordet läsning varierats i svensk dagspress mellan år 1900–2016. Sammantaget identifieras 60–70 variationer av ordet. I studien undersöks även om det finns förändringar när dessa ordvariationer används. I studien kombineras två ämnesfält. Det är ämnesfältet läsning och dess historia och ämnesfältet språk och dess utveckling. Detta område undersöks ur ett biblioteks- och informationsvetenskapligt perspektiv, utifrån en teoribildning som beskriver en intensiv läsning, en extensiv läsning, en funktionell läsning, en informativ läsning och en digital läsning. Materialet till studien består av söksträngar insamlade från Kungliga bibliotekets dagspressarkiv. Dessa korta texter granskas med en metodkombination av verktyg från Informationsvetenskap och Systemisk funktionell textanalys. Resultatet visar att ord som relaterar till en intensiv läsning minskar i användning mellan år 1900–1930. Under samma tid ökar användningen av ord som beskriver ett tyst extensiv läsande. Analys av ord och ordstruktur lyfter betydelsen av det kollektiva läsandet. I början av seklet används ord som högläsning, uppläsning och föreläsning relaterade till folkrörelserna. År 1925, då radion får sitt genombrott, ökar användningen av ordet uppläsning. Under samma tid används ett ord som beskriver ett tydligt tal. Det är ordet välläsning. I söksträngarna återfinns en koppling mellan ordet välläsning och frasen dialekt borttagning. Ett tydligt läsuttal diskuteras under en tid då ett kollektivt läsande omskrivs, men en analys av hur ordet används pekar även på att det finns underliggande spänningar mellan dialekter och riksspråk. Under 1960-tal identifieras ett skifte där ord som beskriver en teoretiskt informativ läsning tar över efter ord som beskrivit en praktisk instruktiv läsning.