Gröna tak : en glömd resurs

Sammanfattning: En ökad miljömedvetenhet om att hushålla med dagens resurser, präglas av en hållbar stadsplanering. En del i den hållbara stadsutvecklingen leder till förtätning av städerna för att effektivt kunna nyttja ytorna, hålla ihop bebyggelsen, minska behovet av transporter och för att få flerfunktionella städer. När städer växer och förtätas omvandlas naturlig grönska till hårdgjorda ytor av asfalt och betong. Grönytor försvinner och växt- och djurarter trängs undan. En hållbar stadsutveckling kräver mer klimatforskning för att förbättra luftgenomströmningar, minska luftföroreningar, minska höga temperaturer i innerstäder på grund av förlust av gröna ytor samt utveckla en bättre hantering av dagvatten. En hållbar stad måste vara både tät och grön. Det är därför viktigt att kunskapen om gröna lösningar och dess betydelse för människor i städer finns hos stadsplanerare. Vegetationens nyttiga egenskaper utgör inga revolutionerande nyheter, inte heller att etablera växlighet på tak och fasader. Redan under antiken anlades trädgården från Semiramis och i Skandinavien isolerade grästak människors boende. Det nya är att gröna tak genom erfarenheter, forskning och förbättrad teknik, övergått till att bli en lösning för att möta klimatiska förändringar, minska växthuseffekter samt ersätta hårdgjorda ytor i den tätbebyggda staden. Gröna tak fyller ett flertal funktioner, som kan vara till nytta för både samhälle och enskilda ägare till byggnader, som möter dagens miljötänkande och kan på så sätt vara en pusselbit i åtgärdspaket för att förverkliga en hållbar stad. Det finns olika varianter av gröna tak, beroende på tekniska förutsättningar och syften. Extensiva gröna tak är lätta med tunt jordlager. Växterna består huvudsakligen av tåliga arter, som fetknoppar och mossor. Dessa tak klarar sig med det vatten de får genom nederbörd och kräver minimal skötsel. Intensiv takvegetation, takträdgårdar eller till och med parker, kräver betydligt mer förarbete och liknar andra markbundna trädgårdar med krav på bevattning och skötsel. Gröna tak har många positiva fördelar, såväl ekologiska som ekonomiska. För stadsplanering på våra breddgrader är tyngsta argumentet för gröna tak dess egenskaper, att kunna ta hand om dagvatten direkt på plats – en åtgärd i lokalt omhändertagande av dagvatten. Minst 50 % av dagvatten tas upp av gröna taks växtlighet och substrat och minskar därmed kostnader för dränering samt belastar inte reningsverken i onödan. I de stora och tätbebyggda städerna används gröna tak för att motverka den s k urban heat island effekten. Urbana värmeöar leder till högre temperaturer och luftföroreningar. Gröna tak kan hjälpa till med att kyla stadskärnan, förändra luftcirkulationen och rena luften från skadliga partiklar genom växternas fysikaliska och kemiska egenskaper. Vegetation på tak innebär också stora fördelar för den enskilde fastighetsägaren. Gröna tak isolerar byggnaderna mot både värme och kyla, vilket innebär mindre energikostnader för fastighetsägare. Den isolerande effekten gör klimatet inne i lokalen behagligare och jämnare, buller dämpas och solens skadliga UV-ljus stängs ute samt bromsas takskiktets åldrande. Solpaneler, en av dagens alternativa energikällor, arbetar bäst vid låga temperaturer. Kombineras solpaneler med gröna tak, erhåller man betydligt bättre effektivitet, då traditionella tak kan värmas upp emot ca 80° C under sommaren; ett tak med vegetation sänker däremot temperaturen. Genom att implementera mer grönska på outnyttjade ytor i tätbebyggda städer, som tak och fasader, gynnas den biologiska mångfalden och djurlivet. Förutom dessa effekter, finns även estetisk potential i gröna tak, då människor påverkas positivt av gröna ytor. Länder som Tyskland, Schweiz och Österrike, har tidigt förstått gröna taks ekologiska och ekonomiska betydelse för en hållbar utveckling. Genom olika stimuleringsåtgärder, som t ex bidrag och påbud, skapas verktyg för att stimulera anläggande av gröna tak. Under de senaste decennierna har takvegetationen i länder, som USA och Canada, blivit en viktig del av det moderna stadsbyggandet som även berett en ny infallsvinkel i stadsplaneringen. Även i Asien pågår en spännande utveckling, där många offentliga byggnader idag måste ha någon form av takvegetation på takytor som överstiger 1 000 m2. I Sverige finns ansatser till att öka anläggande av gröna tak. Några städer, som t ex Malmö, har använt sig av grönytefaktorn - ett relationstal för att garantera så rik växlighet som möjligt, även på små ytor. I många av Sveriges kommuner finns dagvattenpolicier med riktlinjer för dagvattenhantering, där gröna tak nämns som exempel på teknisk utformning vid lokal infiltration. Trots den stora potentialen av gröna tak, är användandet fortfarande begränsat i världen och näst intill obefintlig i Sverige. För att sprida användningen av gröna tak, krävs framförallt mer kunskap om dess existens, egenskaper och när den är som bäst att användas. Ökad kunskap behövs såväl hos planerare och arkitekter, som hos byggherrar samt allmänheten, för att få upp ögonen för en gammal beprövad byggteknik. Helga Fassbinders förklaring är, att det först under senare år har funnits säkra material och goda erfarenheter till att bygga med grönska istället för att motarbeta den. Vidare säger hon, att det som vi nu behöver är en total förändring av våra mentala och estetiska inställningar till staden…..”de största barriärerna är aldrig material eller teknologi – de är mentala!” (Movium, 2011). Eller som Hundertwasser skrev: ”Die Möglichkeiten für Gras, Wald, Garten und Bäume auf dem Dach sind derart fortgeschritten, dass es keine Entschuldigung mehr gibt, kein grünes Dach zu haben” . Svensk översättning: “Möjligheterna för gräs, skog, trädgårdar och träd på tak har utvecklat sig så, att det finns inga ursäkter längre till att inte anlägga gröna tak”.