VA-planers bidrag till en god vattenstatus: En studie av åtgärd 37 i åtgärdsprogrammen för 2009-2015

Sammanfattning: Åtgärd 37 – Hur fungerar det? Under det senaste decenniet har miljöproblem kopplat till utsläpp av vatten och avlopp utvecklats från att vara lokala hälsofrågor, till att bli en nationell och global miljöfråga. Historiskt sett så har det varit stor brist på övergripande planering för vatten och avlopp i de svenska kommunerna och år 2000 kom EU:s ramdirektiv för vatten (2000/60/EG). Direktivet medför krav på EU:s medlemsstater att förbättra samordning av vattenresurserna inom och mellan EU-länder för att åtgärda brister i vattenmiljön. EU:s ramdirektiv införlivades i svensk lagstiftning genom vattenförvaltningen som syftar till att främja en helhetssyn på vattenresurserna i Sverige. Vattenmyndigheterna för Sveriges fem vattendistrikt har utifrån detta tagit fram åtgärdsprogram för att uppnå god vattenstatus i Sveriges vatten. Åtgärd 37 i åtgärdsprogrammen är att kommuner ska ta fram VA-planer och syftar till att hantera övergödning, miljögifter, och skydd av dricksvatten. Det har lett till att fler och fler svenska kommuner utvecklar VA-planer men det saknas samordnade riktlinjer för hur en VA-plan ska utformas. Detta medför att planernas utformning kan skilja sig åt mycket mellan kommuner och därmed också medföra mycket olika effekter. VA-planer från Ekerö, Alingsås och Köping kommun har studerats med stöd av interventionsteori för att jämföra hur planerna är avsedda att tillämpas och leda till god status på deras vattenresurser. Interventionsteori används till att beskriva hur en intervention är avsedd att tillämpas och orsaka effekter i flera steg mot en slutlig mottagare. I detta fall har VA-planerna definierats som interventionen och studerades som tre separata fallstudier. Med hjälp av interventionsteori skapades en ram för att kunna definiera kriterier för jämförelse mellan VA-planerna. De tre VA-planer som har utformats är ganska olika och hade olika fokusområden anpassade till den enskilda kommunens förutsättningar. Gemensamt för dem är att de har huvudfokus mot kommunernas organisation och specifikt mot de förvaltningar som relateras till VA-hantering. En VA-plan bidrar till en kommuns vattenstatus i flera steg. Planerna samordnar och påverkar kommunens organisation, kommuninvånare och verksamheter inom kommunen. De tillhandahåller en gemensam handlingsplan för kommunen som medför att det skapas förutsättningar för bättre kommunikation och samarbete mellan förvaltningarna. Det medför att kommunikationen mot kommuninvånarna och verksamheter med VA-verksamhet blir bättre som i sin tur medför att handläggningen av VA-relaterade ärenden blir effektivare genom t.ex. bättre underlag för prioritering av tillsyn. För en teknisk förvaltning som VA-verket medför en VA-plan förutsättningar för effektivare budgetering vilket underlättar för proaktivt arbete för att ansluta bebyggelseområden till allmänt VA. Plankontoren får en större inblick i kommunens nutida och framtida VA-situation. Det medför att vatten och avlopp i större utsträckning kan införlivas i framförallt översiktsplaneringen. VA- planen medför också att förvaltningarna bättre kan bemöta kommuninvånare och verksamheter med VA- verksamhet med relevant och riktig information om de olika förvaltningarnas planerade arbete med vatten och avlopp. En förvaltning kan alltså svara för andra förvaltningars verksamhet vilket tidigare har varit problematiskt i många kommuner. Det har ofta lett till mycket problem för både förvaltningarna men framförallt för kommuninvånare som inte kan få klarhet i hur VA-situationen ska lösas på lång sikt.