Brandutsatta spikplåtsförband

Sammanfattning: Trä är idag ett av de mest använda byggmaterialen, både i Sverige och i Europa, dess användningsområden sträcker sig från villor till flerbostadshus, hallbyggnader och broar. Den främsta anledningen till att trä fortsätter att växa som ett byggmaterial, förutom ändringen av byggnormen 1994, är kombinationen av ett miljövänligt byggmaterial och möjligheten till effektivt industriellt byggande.
Spikplåtar är ett av de vanligaste använda träförbanden och ett utmärkt exempel på en effektiv lösning som enbart kan användas i prefabricerade byggnadsdelar. Den kan hittas i nästan alla typer av byggnader som takstolsförband i små till medelstora byggnader och som förstärkningsförband i större hallbyggnader. Det är ett välkänt faktum att förbanden oftast är den känsligaste delen av en konstruktion och det är därmed kritiskt att även dessa kan dimensioneras för alla eventualiteter, inklusive brand.
Detta projekt är en förstudie som strävar efter att redogöra och utvärdera befintliga dimensioneringsmetoder för brandutsatta spikplåtsförband, såväl i Eurokod som i praktiken. Den första slutsats som kan dras är att sådana metoder knappt existerar, varken i normerna eller i vetenskapliga publikationer, detta trots att spikplåtsförband har varit en standardlösning inom byggandet i flera decennier. Den teoretiska analysen av förbandens uppbyggnad visar att det är osannolikt att ett spikplåtsförband skulle kunna stå emot en standardbrand i ens 15 minuter och de experimentella försöken bekräftar detta. Försöken visar dock även på att det med enkla standardlösningar går att skydda spikplåtsförband så att de kan klara upp till 30 minuters brandmotstånd genom att skydda förbanden med brandgips, stenull eller trätäckning.