Planering för ett bättre samhälle : Förutsättningar för ett bredare systemperspektiv

Sammanfattning:

Det här examensarbetet inriktar sig på att försöka förstå hur samhällsplanering är tänkt att fungera och varför det fungerar som det gör. Avsikten är att olika aktörer verksamma inom samhällsplanering skall få en djupare förståelse för det system de agerar i. Examensarbetet fokuserar särskilt på begreppen system och systemperspektiv.

Examensarbetes syfte är att undersöka förutsättningarna för att använda ett bredare system-perspektiv inom samhällsplanering. Konkret innebär ett brett systemperspektiv att kunna identifiera vad ett system består av och att förstå hur systemet fungerar. En sådan förståelse skulle ge bättre förutsättningar att förutse effekter av olika beslut samt att kunna förstå orsaken till varför saker blir som de blir.

Genom en intervjustudie och en litteraturstudie har vi försökt analysera och förstå systemet samhällsplanering. En blandning av olika metoder har använts, vilket delvis brutit mot traditionella naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga metoder. Vi betonar nödvändigheten av att angripa ett system som samhällsplanering med inter-disciplinära ansatser. Samhällsplanering är inte ett system som låter sig begränsas till att tillhöra en sorts vetenskap. Vikten av att presentera resultat på olika vis betonas starkt. Personer från olika professioner och forskningsinriktningar talar i dagsläget olika språk.

Våra sammanfattande slutsatser är:

Samhällsplanering bedrivs idag utifrån ett alltför begränsat systemperspektiv. Det finns ingen unison bild av vad systemet samhällsplanering består av eller hur det fungerar. Systemet samhällsplanering är otroligt komplext och i ständig förändring. Detta kräver att olika aktörer, för att öka sin förståelse, tillsammans skapar en bild av systemet. Det räcker inte längre att en aktör, t.ex. akademin, försöker att ensam erbjuda svaren på de frågor som söks.

Det behövs nya metoder och verktyg för samhällsplanering, naturvetenskapliga och samhälls-vetenskapliga metoder måste få samverka och erbjuda förklaringsmodeller för systemet. Här utgör dagens sektorisering den enskilt största begränsningen.

Det finns indikationer på att den formella planprocessen förskjutits till föregående informella planeringsprocesser, mycket pga. att det inte finns något forum för samverkan i den formella plan-processen. Detta gör att det finns risker för att planering inte praktiseras som det är tänkt i PBL.

Det är svårt att bedöma vad som är ett lyckat samhällsplaneringsprojekt pga. otydliga visioner och mål, bristen på användning av standardiserade verktyg och avsaknaden av systematisk uppföljning. Detta medför även att samhällsplanering är en ohistorisk och erfarenhetsbaserad verksamhet.

Professionella planerare och forskare förväntas vara objektiva i ett system som är präglat av subjektiva värderingar.

En mer marknadsorienterad planering kommer sannolikt att leda till att det blir än svårare att nå de nationella mål som finns för samhällsplaneringen. Det finns indikationer på att samhällsplaneringen förflyttas från en politisk till en ekonomisk arena, vilket skulle ge svårigheter att uppfylla syftet med PBL.