Att leva som man lär? En studie om fem HR-chefers egen utveckling

Sammanfattning: Jag har valt att göra en studie om hur högt uppsatta HR-chefer ser på sin egen utveckling som ledare, i förhållande till att det arbetar med att utveckla andra ledare. Ämnet bottnar i en vilja att få en inblick i det yrke som jag snart ska ge mig in i och få en djupare insyn i vad det kan finnas för svårigheter i yrket som HR-chef. Jag har inte haft några avsikter att dra generella slutsatser, utan resultaten och analysen som presenteras gäller endast mina informanter och den tid de verkar i just nu. Studien är genomförd med kvalitativ metod. Jag genomförde intervjuer med fem informanter, inom såväl offentlig som privat sektor. Tre av informanterna är kvinnor och två är män. Informanterna har varierad bakgrund utbildningsmässigt. Intervjuerna var semistrukturerade och spelades in på band, för att sedan transkriberas. Resultaten visar att informanterna är eniga om att det är lätt att glömma bort sin egen utveckling, när man arbetar som HR-chef. De två av informanterna som utbildat sig inom personal- och arbetslivsfrågor, visade på ett medvetet engagemang och driv i sin egen utveckling, som inte kunde ses hos de andra tre informanterna. Mina slutsatser bottnar i att det är av stor vikt att dessa HR-chefer aldrig tillåter sig själva att känna sig fullärda. Detta varken för sin egen eller organisationens skull. HR-chefer har en lite annorlunda roll i en organisation, det finns ett större krav och en större mening med att de lever som de lär. Om ens arbete till stor del går ut på att motivera andra till att utvecklas, så måste den motivationen synas hos HR-chefen som individ också, annars blir resultaten av utvecklingsplanerna i organisationen inte lika effektiva eftersom trovärdigheten i HR-chefens budskap kan komma att ifrågasättas.