Metanol som marint bränsle : Alkohol som en lösning, inte ett problem

Detta är en M1-uppsats från Linnéuniversitetet/Sjöfartshögskolan (SJÖ); Linnéuniversitetet/Sjöfartshögskolan (SJÖ)

Sammanfattning:

Sedan industrialismens start har människan påverkat klimatbalansen genom förbränning av fossila bränslen. Rökgasemissionerna förorsakade av internationell sjöfart kan inte tillskrivas någon särskild nations ansvar på grund av dess globala och komplicerade verksamhet. FN:s sjöfartsorgan IMO har således åtagit sig ansvaret att minska sjöfartens miljöpåverkan. Införandet av nya miljömål har resulterat i strängare globala och nationella regler som tvingar sjöfartsnäringen till omfattande anpassningar under kort tid. Som lösning för att uppfylla kommande krav gällande rökgasemissioner har flertalet alternativa bränslen diskuterats. Drift på metanol medför låga rökgasemissioner och anses därav ha potential till att bli ett hållbart bränsle inom sjöfarten. Studiens syfte har varit att undersöka vad rederier, maskintillverkare och klassningssällskap anser om metanol som ett alternativt bränsle. Inledningsvis genomfördes en litteraturstudiedel som sedan låg till grund under utformandet av intervjufrågorna. Resultatet visar att metanol anses ha stor potential i jämförelse med andra alternativa bränsle. Då metanol kan produceras från överskottsenergi och transport kan ske med befintlig infrastruktur betraktas det både miljövänligt och ekonomiskt försvarbart. Likväl medför det kraftigt varierande metanolpriset att rederier hämmas att satsa på utvecklingen som krävs för att realisera metanoldrift av fartyg.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)