Utvärdering av potentiell nitrifikation som metod i markekologiska riskbedömningar : – resultat från en fallstudie på fastigheten Skönsmon 2:12, Sundsvalls kommun

Sammanfattning: Miljöriskbedömningar av förorenade områden i Sverige har traditionellt sett främst bedömt saneringsbehovet genom att mäta totalhalter av föroreningarna. Halterna jämförs sedan med riktvärden för att avgöra om de utgör en risk för något av skyddsobjekten. Oftast blir markmiljön det skyddsobjekt som har lägst riktvärde och därmed avgör saneringsbehovet. Kritik har riktats mot att andra faktorer än föroreningshalter borde mätas för att bedöma markkvalitet då den kan vara hög oavsett föroreningssituation. Det är inte heller självklart att en sanering leder till en förbättring av markekosystemet. I Sverige har över 85 000 områden identifierats som potentiellt eller konstaterade förorenade områden. För att förbättra riskbedömningar behövs bättre vägledning om vad som ska ingå i riskbedömningar och för det behövs kunskap om vad som påverkar markfunktionerna.I det här examenarbetet har nitrifikationspotentialen, också kallat ammoniakoxidation, bestämts för 50 jordprover från fastigheten Skönsmon 2:12 i Sundsvalls kommun med hjälp av ISO metoden 15685. Tidigare industriverksamheter på fastigheten har lett till att marken är förorenad med bland annat tungmetaller och polycykliska aromatiska kolväten. Markens förmåga att utföra nitrifikation är en viktig markfunktion för att säkerställa en god markkvalitet. Men vilka markfaktorer som i störst utsträckning påverkar ammoniakoxidationen är inte helt klarlagt, liksom hur olika typer av miljöföroreningar påverkar nitrifikationen. Detta behöver klargöras för att kunna bedöma om ISO-metoden 15685 är ett lämpligt verktyg för markekologiska riskbedömningar av förorenade områden. Nitrifikationsanalysen på de 50 jordproverna har därför jämförts med data över föroreningshalter, markparametrar samt mängden ammoniakoxiderande bakterier och arkéer. Resultatet visar att nitrifikationen på den här lokalen främst påverkas av markparametrarna: totalkväve, organiskt material samt ”tillgänglig” fosfor och i mindre utsträckning av föroreningsnivåerna. Detta betyder att det vid undersökningar av hur föroreningar påverkar nitrifikationen måste finnas referensprover med liknande markkvalitet att jämföra med. Den potentiella nitrifikationen visar också stark korrelation till populationen ammoniakoxiderande bakterier vilket indikerar att de står för det största bidraget till ammoniakoxidationen i marken.