Corporate governance i finanskrisens spår

Sammanfattning: Bolagsstyrning är ett angeläget diskussionsämne efter finanskrisen, särskilt beträffande hur en god bolagsstyrning kan uppnås i banker. Det råder konsensus om att god bolagsstyrning är av högsta betydelse för näringslivet och även övriga delar av samhället. Emellertid skiljer sig uppfattningarna om hur man på bästa sätt ska uppnå detta.                                           I uppsatsen har de viktigaste bolagsstyrningsteorierna behandlats. Agentteorin tar sikte på relationen mellan principalen och agenten samt de problem som uppkommer inom den relationen. Principalen har ett intresse av att övervaka agenten för att tillförsäkra sig att agenten utför uppdraget i enlighet med principalens intressen. Agenten har däremot intressen som skiljer sig från principalens intressen. I den aktiemarknadsrättsliga kontexten betraktas aktieägarna som principaler i förhållande till styrelsen respektive verkställande direktören. Dessutom betraktas styrelsen som en principal i förhållande till verkställande direktören. Nära relaterad till agentteorin är teorin om separation av ägande och kontroll. Den teorin förklarar agentproblematiken i de moderna aktiebolagen där ägandet och kontrollen av bolaget har separerats. Teorin utvecklades i USA genom att studera följden av spritt aktieägande. I Sverige finns det kontrollägare som engagerar sig i bolagets styrelse, vilket är ovanligt i USA där den verkställande ledningens makt är stor. Separation av ägande och kontroll kräver särskilda kontrollprocesser för att förhindra att beslutsmakarna i bolaget beslutar på ett sådant sätt som strider mot aktieägarnas intressen. Transaktionskostnadsekonomi är en teori som erbjuder en förklaring till varför bolag existerar. I princip bedrivs verksamhet i form av bolag pga. transaktionskostnaderna blir mindre än om verksamheten bedrivs via externa kontrakt. Stakeholder-teori innebär att aktieägare inte betraktas som den enda intressen i förhållande till bolaget. Istället anses ett bolag ha många intressenter vars intressen bör beaktas av ledningen.                                                                                                                                                            Det svenska bolagsstyrningssystemet innehåller både allmänna regler för aktiebolag och särskilda regler för banker. Utöver detta finns det även särskilda regelverk för börsnoterade bolag. ABL innehåller de grundläggande reglerna för aktiebolag och ur ett bolagsstyrningsperspektiv finns det viktigaste reglerna för bolagsorganen i ABL. LBF är en särskild lag riktad mot banker i Sverige. LBF innehåller många olika bolagsstyrningsregler för banker. Syftet med LBF:s bolagsstyrningsregler är att skapa väl fungerande banker och framför allt att soliditeten hos dessa banker är tillräcklig. En annan del av det svenska bolagsstyrningssystemet utgörs av vad som kallas för den svenska modellen för bolagsstyrning. I och med att de börsnoterade bolagen under en lång tid oftast haft en kontrollägare, betraktas detta som normaltillståndet. Reglerna i ABL syftar till att främja aktiva ägare som tar ansvar för bolaget genom att engagera sig i bolagets styrelse. Beträffande självreglering finns de viktigaste reglerna i koden och regelverk för emittenter. Av dessa två är koden den viktigaste eftersom koden har haft ett stort inflytande om vad som utgör god bolagsstyrning i börsnoterade bolag. Koden bygger på ”följ eller förklara”-modellen, vilket innebär att börsnoterade bolag kan göra avsteg från reglerna om de motiverar varför de har valt att göra det.                                                                                             Analysen av det svenska bolagsstyrningssystemet har visat att den är uppbyggd av olika teorier. Särskilt agentteorin kommer till uttryck i de grundläggande reglerna som finns i ABL. Stakeholder-teorin kommer däremot till uttryck främst i de regler som särskilt riktar sig till banker.                                                                                                               De nya reformerna från EU syftar till att återskapa både förtroendet till den inre marknaden och stabiliteten i det finansiella systemet. Reformerna har dock kritiserats av både näringslivet och akademin för att vara alltför långtgående. Kritiken noterades redan innan införandet av reformerna. T.ex. kritiserades förslagen om styrelsen sammansättning som presenterades i grönböckerna av EU-kommissionen. Många av förslagen från grönböckerna återfinns emellertid i CRD IV och CRR. De nya reglerna måste betraktas som stränga mot styrelsen i börsnoterade banker eftersom det ställs höga krav och samtidigt kan styrelseledamöterna och bankerna bli föremål för administrativa sanktioner och administrativa åtgärder om de inte följer de nya reglerna.                      Uppbyggnaden av de nya reglerna utmärks av stakeholder-teorins närvaro. Detta är överensstämmande med tidigare bankregler i Sverige som också var uttryck för stakeholder-teorin. Detta ligger väl i linje med bankverksamhetens särskilda natur enär samhället har ett befogat intresse av att ställa krav på bankerna. Dock har de nya reglerna förskjutit aktieägarna som den viktigaste intressenten medan samhällets intressen har fått alltför stort utrymme enligt mig.                                                                                                                         Trenden inom bolagsstyrningsområdet kan sägas bestå av flera aspekter. En aspekt är att bolagsstyrningen blir alltmer reglerad i form av detaljregleringar. En annan aspekt är att bolagsstyrningen har blivit allt viktigare och detta märks genom att det har införts många nya regler för bolagsstyrning i banker. En tredje aspekt är att reglerna skapas på EU-nivå istället för nationell nivå, vilket kan medföra svårigheter då bolagsstyrningen är väldigt olika inom EU.                                                                                                                                              Följderna av de nya reglerna kan bli digra. Med detta avses främst samhällsekonomiska aspekter som konkurrenskraft och bankers möjlighet att locka till sig kompetenta styrelseledamöter.  Vad som kommer att hända är inte skrivet i sten, men det finns anledning till att vara orolig för risken att EU:s konkurrenskraft tappar mot de nya expansiva ekonomiernas som t.ex. Kina. Vidare kan det ifrågasättas om de nya reglerna verkligen kommer att förebygga nya finanskriser inom EU. Avslutningsvis är min bedömning att de nya reglerna inte kommer att förbättra bolagsstyrningen inom EU utan istället leda till en försämrad bolagsstyrning pga. alltför detaljerade regler och dessutom alldeles för stränga mot bankerna.