Mätning av viskositet på stärkelse

Sammanfattning: Stärkelse används vid papperstillverkning för att öka styrkeegenskaperna hos pappret. Denna stärkelse kan av olika anledningar brytas ned och bli sämre, då främst på grund av bakterier. Detta kan leda till försämrad papperskvalitet och i värsta fall kassationer av slutprodukten. För att undersöka om stärkelsen blivit angripen av bakterier kan man göra en bakterieodling. Nackdelen med detta är att det tar väldigt lång tid innan man ser något resultat. En annan effekt av bakterierna är att stärkelsens viskositet blir lägre, dvs. vätskan blir mindre trögflytande. Detta är en parameter som kan mätas med en viskometer. Syftet är att utarbeta en ny mätstandard för att detektera bakteriella angrepp, där den främsta fördelen är att mätmetoden ger en snabb och säker respons och därmed minskar reaktionstiden för att motverka bakterierna. Målet med examensarbetet är att mäta viskositeten på stärkelse kokad i bruket samt på stärkelse kokad på labb och därmed börja bygga upp en databas med värden för att validera viskometern. Arbetet har utförts i laboratoriet på Tech Center vid Smurfit Kappa, Piteå. En viktig upptäckt som gjordes var att pH-värdet kan vara lågt men det betyder nödvändigtvis inte att man har ett bakterieangrepp. Arbetet begränsas väldigt mycket av tidsperioden på fem veckor och det är möjligt att fler mätningar skulle ge ett annat resultat. De mätningar som gjorts tyder dock på att det går att mäta viskositeten på stärkelsen dag till dag och att parametern kommer att vara oförändrad så länge koncentrationen är konstant. Arbetet med insamling av mätdata från labbkokad stärkelse samt stärkelse kokad i jetkokare på bruket är en början till att validera metoden. Fler mätningar kommer att utföras för att kunna föra statistik på viskositeten. Punkter som temperatur och koncentrationsgradienters effekt på viskositeten kommer att utvärderas. Målet är att kunna korrigera för dessa så att man i slutändan ska kunna korrelera data till bakteriella angrepp. Om detta lyckas är nästa steg att implementera metoden som en standard på laboratoriet.