Privatekonomisk avkastning på svensk universitetsutbildning och hur den påverkar etableringsåldern på arbetsmarknaden

Sammanfattning: Abstract Den svenska staten har länge spenderat betydande resurser på utvecklingen av högskolor och universitet. Enligt humankapitalteoretiska modeller innebär ökade utbildningsinvesteringar en höjd produktivitet och en privatekonomisk avkastning i form av en framtida högre lön i arbetslivet. Då högre utbildning ämnar förbereda individer för inträdet på arbetsmarknaden är det därför anmärkningsvärt att svenskar börjar arbeta allt senare. Etableringsåldern, den ålder vid vilken 75 % av en årskull är sysselsatt på arbetsmarknaden, är i Sverige enligt färska siffror den högsta i världen idag. Av denna anledning är det intressant att undersöka hur en uppskattad privatekonomisk avkastning på universitetsutbildning, i form av en lönepremie, påverkar den genomsnittliga ålder vid vilken befolkningen i landet börjar arbeta. Ambitionen i denna uppsats är att via en kvantitativ uppskattning försöka klarlägga detta orsakssamband samt redogöra kortfattat för de marknadsinfluenser som kan tänkas påverka utfallet. Resultatet visar på ett svagt positivt samband mellan en observerad löneeffekt av en treårig eftergymnasial universitetsutbildning och den genomsnittliga nivån för etableringsåldern tre år senare, där brist på tillförlitlig data dessvärre gjorde att sambandet inte helt kunde säkerställas statistiskt. Förhållandet som råder mellan dessa faktorer är dock viktigt att fastställa då det kan fungera som underlag för hur fortsatta offentliga utbildningssatsningar bör prioriteras samt underlätta beslutssituationen för individer som står i valet mellan fortsatt utbildning och inträde i arbetslivet.