Den bestraffande människan - Homo Afflige - en studie om kriminalvårdares föreställningar om straff

Sammanfattning: Uppsatsen handlar om fenomenet bestraffning och verkställande av straff utifrån hur kriminalvårdstjänstemän föreställer sig den repressiva och korrektiva dimensionen av arbetet. Studien baseras på tolkningar av kvalitativa data från intervjuer med 14 stycken kriminalvårdstjänstemän, vilka till vardags tillser att verkställa straff i anstalt (fängelse). Studien visar att kriminalvårdares tillsynes tvetydiga och stundom direkt motstridiga arbetsinnehåll lett till något som närmast kan beskrivas som en yrkesmässig identitetskris. Det ur ett kriminalvårdshistoriskt perspektiv så distinkta fokuset på straff har f rändrats och ersatts med ’något annat’ mer svårdefinierbart. Det anrika fängelsestraffet inbegriper i modern tappning en uttalad intention om vård, behandling och återanpassning till samhället snarare än bestraffning. Förvånans-värt nog fortsätter vi tala i termer av fängelsestraff till vardags. Samtidigt skall understrykas att finns det krafter som förespråkar ett icke urholkande av verkställigheten (straffet). Att inom ramen för den dagliga tjänstgöringen finna balans mellan det ömsom vårdande och ömsom repressiva/korrektiva arbetsinnehållet framstår enligt empirin som utomordentligt komplicerat. Studien ådagalägger också vad vi menar närmast kan tolkas som en total avsaknad av moralbildning invävt i fängelsestraffet. Sambandet mellan brottet, domen och fängelsestraffet är vagt i den meningen att straffet bättre uttryckt tycks innebära en tidsbegränsad underkastelse för fängelsets interna ordningsregler snarare än en moralisk och ångestladdad rannsakan kopplat det begångna brottet. Med grund i en kritisk ansats finns därmed fog för ifrågasättandet huruvida fängelsestraffet i reell mening verkligen är ett straff.