Att sätta personer i fokus, inte demenssjukdomen

Sammanfattning: Bakgrund: Demenssjukdom kan innebär förlust av identitet och hinder i det dagliga livet. Hinder i det dagliga livet beskrivs genom att bli allt mer beroende av omvårdnadspersonalen, inte kunna göra omvårdnadspersonalen förstådda eller att inte få ta egna beslut. Vård och omsorg bör ges utifrån personcentrerad omvårdnad för att bemöta personer på ett värdefullt sätt. Personcentrerad omvårdnad anses vara medmänsklig moral, humaniskt sätt att vara mot andra.  Syfte: Att beskriva omvårdnadspersonalens upplevelser av personcentrerad omvårdnad till personer med demenssjukdom.  Metod: Systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats enligt Evans.  Resultat: Förtrogenhet upplevs genom att se personer genom livsberättelser och att synliggöra personer i omvårdnaden. Förtroende var betydelsefullt för att skapa relation med personer, och även samarbetet med omvårdnadspersonalen. Påfrestning upplevdes genom att förstå personerna och att ta sig tid.  Slutsatser: Personcentrerad omvårdnad har stor inverkan på att arbeta med personer med demenssjukdom. Personcentrerad omvårdnad är ett viktigt redskap för att kunna fullfölja och genomföra en god och personcentrerad omvårdnad. Omvårdnadspersonalen bör ha vetskap om personcentrerad omvårdnad. Dess inverkan på personer med demenssjukdom kan leda till att personerna kan leva det livet de gjort innan sjukdomen, uppleva välbefinnande, känna sig trygg och ha tillit.  Nyckelord: Demens, erfarenheter, kvalitativa studier, omvårdnadspersonal, personcentrerad omvårdnad.