Det otydliga uppdraget : Fem själavårdare beskriver uppdraget att erbjuda samtal

Sammanfattning: Inledning: Den psykiska ohälsan rapporteras öka och debatten tilltar vad gäller bristande resurser. En oreglerad sektor står fri att erbjuda sina tjänster. Svenska kyrkan är en aktör och kyrkan har en lång tradition av att erbjuda samtal. Verkligheten utmanar och den ökade psykiska ohälsan ställer eventuellt nya krav på kompetens. Frågeställningar: Hur beskriver intervjupersonerna uppdraget att erbjuda samtal? Hur beskriver intervjupersonerna varför konfidenten söker samtal?  Hur upplever de sin kompetens och sitt fortbildningsbehov? Metod: Data har samlats in, i hermeneutisk anda och med en induktiv ansats, genom kvalitativa djupintervjuer. Materialet har bearbetats i en innehållsanalys. Resultat: Resultatet visar att uppdraget att erbjuda samtal å ena sidan är något självklart, men å andra sidan otydligt. Begreppet själavård och dess innebörd går det att tänka olika kring och störst samstämmighet råder om vad det är man inte erbjuder, nämligen psykoterapi. Samtalsmottagningen fungerar som ett sätt att tydliggöra vad det är man kan, och vad man inte kan, erbjuda. Resultatet pekar på att relationer och måendet i vardagen är det man främst söker för. Samt att såväl inre motiv (upplevd samhällsstress, existentiella frågor) som yttre motiv (öppenhet i samhället, kostnadsfria samtal, blivit rekommenderad) påverkar. Uppdraget framträder oklart och resonemang om kompetens och fortbildning likaså. Sammantaget visar studien att frågor som rör identitet, det unika i det man erbjuder förblir oklart, samt att gränser av olika slag, som vilken kompetens som är lämplig, frågor om ramar och handledning, lämnas till det enskilda sammanhanget att ta ställning till.