INTERKULTURELL BILDPEDAGOGIK FÖR SVERIGE I TIDEN : ämnesdidaktik i ett mångkulturellt klassrum

Sammanfattning: Sverige har sedan slutet av 1960-talet gått mot en allt mer internationaliserad kultur som påverkats både av inre och yttre förändringar. Denna studie utgår ifrån den svenska skolans monokulturella praktik och söker ge alternativ till majoritetsnormen för att inkludera alla elever. Samma tendens till konservering återfinns i konstvärlden och bildpedagogiken vilket blir synligt då den västerländska konstkanon undersöks. I denna studie ställs frågor om hur bildläraren kan möta det allt mer heterogena och mångkulturella klassrummet och hur en anpassning efter elevunderlaget kan avspeglas i lektionsinnehållet. Studien tar också upp frågor om vilka etiska, didaktiska och kunskapsmässiga resurser som kan utvecklas med en inkluderande bildpedagogik. Det har i Sverige forskats och skrivits mycket kring interkulturell pedagogik, men obefintligt då det kommer till det bildpedagogiska fältet. Denna studie har skrivits med ambitionen att bidra med konkreta idéer om hur interkulturell bildpedagogik kan ta sig i uttryck, med en tydlig förankring till en undervisningspraktik. Studien inleds med teorier som ligger till grund för interkulturell bildpedagogik, formerande forskning från USA, Kanada och England, dessa exemplifieras sedan konkret genom en presentation av ett konsthistorieprojekt som bedrevs i år 9 på Bredbyskolan i Rinkeby 2013. Dokumentation av planering och genomförande av projektet redovisas, materialet har bearbetats efter fallstudien som metod. Syftet var att skapa förutsättningar för att använda både elevernas och föräldrarnas egna erfarenheter som resurs. Genom att presentera elevernas alster och deras tankar bakom blir det synligt att projektet möjliggjort inkludering. Studien visar på hur man medvetet kan arbeta för att eleverna blir inkluderade i lektionsinnehållet.