Vulvodyni : en litteraturöversikt om kvinnors sexualitet och självbild

Sammanfattning: Bakgrund: Vulvodyni är ett genitalt smärttillstånd. Mellan 10-28 procent av alla kvinnor i premenopausal ålder drabbas av vulvodyni under sin livstid. Olika faktorer antas samverka och bidra till vulvodyni, exempelvis genetiska faktorer, andra typer av smärtsyndrom, inflammatoriska faktorer och psykologiska faktorer. Symtomen vid vulvodyni kan vara en brännande känsla i vulva och runt slidmynningen, rodnad, irritation samt smärta vid försök till penetration. Behandling av vulvodyni bör anpassas efter den specifika kvinnan, men kan innefatta exempelvis medicinsk behandling mot smärta, bäckenbottenträning, terapi och kirurgiska åtgärder. Långvarig smärta kan leda till oro, rädsla och ångest vilket kan skapa en ond spiral som förstärker smärtupplevelsen. Kvinnans sexualitet är komplex och sociala, samhälleliga och individuella omständigheter kan inverka på hennes sexuella njutning. Det finns en tydlig norm i samhället som innebär att heterosexuella kvinnor förväntas ha penetrerande samlag. En del i självbildskonceptet är att en individ värderar bilden av sig själv gentemot sin omgivning och med vad som anses vara ett ideal. Barnmorskor har en viktig roll i att stötta kvinnor i alla aspekter av deras sexualitet. Syfte: Att beskriva faktorer som kan påverka sexualitet och självbild för kvinnor med diagnosen vulvodyni. Metod: En litteraturöversikt utfördes för att besvara föreliggande studies syfte. Totalt 22 vetenskapliga studier inkluderades i resultatet, varav åtta med kvalitativ ansats och 14 med kvantitativ ansats. Resultat: I resultatet identifierades tre teman. Dessa var Kunskap om vulvodyni med underteman diagnosens betydelse och bemötande i vården, Intimitet med underteman att ha sex trots smärta, att undvika intimitet och kommunikation med partner och vänner samt Att vara kvinna med underteman sex i ett kvinnoideal, rädsla för att bli lämnad och att omdefiniera heterosexualitet. Resultatet visade att kvinnor med vulvodyni definierade normalt sex som att ha penetrerande samlag. Då tillståndet bidrog till svårigheter att ha penetrerande samlag påverkade det deras sexualitet och bilden av sig själva som "riktiga" kvinnor. Vissa kvinnor valde att hantera sitt tillstånd genom att ha penetrerande samlag trots smärta, andra kvinnor undvek all form av intimitet. En del kvinnor lyckades omdefiniera heterosexualiteten och kunde genom att ha sex på andra sätt upprätthålla bilden av sig själva som "riktiga" kvinnor. Vårdens bemötande visade sig också påverka kvinnornas syn på sig själva. Slutsats: Kvinnornas nedsatta förmåga att kunna ha penetrerande samlag ledde till att de inte upplevde sig själva som "riktiga" kvinnor. En del kvinnor med vulvodyni lyckades se bortom det penetrerande samlaget som en nödvändig del i den heterosexuella relationen, de uppgav en förbättrad sexualitet och kunde se sig själva som kompletta kvinnor trots sin vulvodyni.