Socialt arbete, den nya tidens kolonialism? : En kvalitativ studie om kulturell anpassning, kulturell kompetens och utmaningarna i ett internationellt socialt arbete.

Sammanfattning: Syftet med studien är att undersöka hur socialt arbete i en internationell kontext formas efter kulturer och hur detta kommer till uttryck. Vidare ämnar studien ta reda på hur socialarbetare själva ger uttryck för kulturell kompetens samt vilka element som gagnar respektive försvårar det internationella sociala arbetet. Studien har en kvalitativ ansats där semistrukturerade intervjuer genomfördes med fyra kvinnliga respondenter. Databearbetningen gjordes genom tematisering där tre huvudteman framkom, kulturell anpassning, kulturell kompetens och svårigheter, möjligheter och dilemman. I resultatet framkommer att samtliga respondenter ger uttryck för en kulturell anpassning i det internationella sociala arbetet. Detta urskiljs genom att respondenterna uppmärksammar de fungerande kulturella strukturerna, bygger arbetet kring detta och lägger stor vikt vid inhemsk kunskap. Det arbetssätt och den främsta framstående faktor vilken underbygger en kulturell anpassning är empowerment. Vidare ger även samtliga respondenter uttryck för kulturell kompetens genom att visa en medvetenhet kring den egna kulturens påverkan, genom synen på den egna kunskapens giltighet samt genom den vikt respondenterna satte vid att skapa relationer. Studien visar den kulturella anpassningens beroende av socialarbetares kulturella kompetens. Vidare visar resultatet hur den kollektivistiska samhällsstrukturen kan ses som både ett hjälpmedel och som försvårande element. Genus, etik och moral tycks vara de faktorer som främst ställer socialarbetare i svåra situationer och har visat sig frambringa ett arbetssätt som kännetecknas av att verka utan att synas. Relationer visar sig vara en underlättande faktor, men även här framkommer en baksida. Relationen tycks nödvändig på grund av den bristande tillit individer har inför internationella socialarbetare.