Consumo ergo sum : Skildringar av konsumtion i Karin Boyes Astarte och Denise Rudbergs storlek 37

Sammanfattning: Den här uppsatsen analyserar och jämför skildringar av konsumtion i Karin Boyes Astarte (1931) och Denise Rudbergs storlek 37 (2002). Detta görs utifrån teoretiska utgångspunkter i Zygmunt Baumans tankar om konsumtionssamhället, samt texter av Max Weber, Walter Benjamin och Giorgio Agamben som diskuterar kapitalismens förhållande till religionen. I Astarte är religionen framträdande som tematik och metaforik i relation till konsumtionen, och det som skildras är ofta hur konsumtionen ersätter religionen, men också hur dessa liknar varandra. I storlek 37 är konsumtionen starkt kopplad till identiteten, och fungerar både som en trygghet och ett måste. Skillnaderna i romanernas skildringar återspeglar konsumtionens roller under två olika tidsperioder: i Astarte är konsumtionen ett relativt nytt fenomen i sin moderna bemärkelse, och i storlek 37 är den i högre grad central för tillvaron, och som sådan mer oreflekterad och självklar. I Astarte finns en tydlig kritik mot konsumtionen, som förs fram genom skildringar av den som ett ändlöst begär eller en illusion. I storlek 37 kan konsumtionen stundtals problematiseras, men framstår som oundviklig.