Skolan och språkstörning : Erfarenheter hos några elever med språkstörning och deras lärare. En intervjustudie.

Sammanfattning: Syftet med studien är att undersöka vilka erfarenheter av och uppfattningar om språkstörning några elever och deras lärare har ur sociala och lärandemässiga aspekter. För att besvara studiens forskningsfrågor har en kvalitativ undersökning genomförts med intervju som metod. Studien har sin utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv på lärande och social utveckling. Resultatet visar att eleverna själva beskriver uppfattningar om att de ingår i det sociala sammanhanget i sina klasser även om situationen ser olika ut för dem. De har flera tillfällen till lärande genom social interaktion, ibland i mindre sammanhang med färre personer. Eleverna får tillgång till olika slags artefakter och scaffolding i form av exempelvis extra anpassningar, alternativa verktyg av olika slag samt särskilt stöd i form av individuella insatser. Lärarnas beskrivning av elevernas sociala och lärandemässiga situation är att den yngste eleven fungerar väl i den sociala interaktionen medan de andra två eleverna har en något mer komplex social situation. Liksom eleverna ger lärarna många exempel på att lärandesituationen i skolan anpassas med hjälp av artefakter och scaffolding av olika slag för att möta elevernas behov av stöd. Intressant är att elever och lärares uppfattningar om lärandesituationen skiljer sig mycket från varandra. Eleverna beskriver det mesta i skolarbetet som roligt och relativt lätt medan lärarnas uppfattning är att eleverna med språkstörning har en hel del hinder för sitt lärande. En sociokulturell tolkning av detta skulle kunna vara att eleverna upplever att de befinner sig i en proximal utvecklingszon, men att lärarna utifrån sin position förstår elevernas lärande på ett annat sätt.