Mamma och pappa i fängelse - barns berättelser. Om barns möjligheter att utveckla en trygg anknytning.

Sammanfattning: Barn har ett grundläggande behov av en förälder, en anknytningsperson, som är tillgänglig för barnet och ser till barnets behov (Bowlby, 1994). När föräldern placeras i anstalt kommer relationen mellan barn och föräldrar att ta plats inom en ram av regelverk och lagar utformade av samhället. Syftet med den här studien var att undersöka hur barns relation/anknytning till sin förälder påverkas av att hen blir dömd till fängelse. För studien användes en kvalitativ metod. Åtta semistrukturerade intervjuer genomfördes med åtta barn mellan åtta-sjutton år. Intervjuerna spelades in om möjligt, transkriberades och analyserades utifrån anknytningsteori. Deltagarna likställde frihetsberövandet med att ha förlorat en förälder. De beskrev långa avstånd till sin frihetsberövade förälder, obehagliga säkerhetskontroller, samt svårigheter att få till stånd regelbundna besök och telefonsamtal. Det här försvårar barnets möjligheter till en regelbunden kontakt, vilket är en förutsättning för att barnet skall kunna utveckla en trygg anknytning till föräldern, samt kunna bearbeta separationen. Utifrån barnens berättelser tycks interventioner så som besökslägenheter och Gruvberget där barnen får spendera en kort tid som en riktig familj, påverka barnens relation till sina föräldrar i positiv riktning. Författarna efterfrågar en skärskådning i kriminalvårdssystemet där man inte straffar barnet när föräldern har begått ett brott.