UBER - Ren transportverksamhet eller elektronisk informationsförmedling?

Sammanfattning: I denna uppsats undersöks begreppet tjänst och vad som utgör en tjänst tillhörande informationssamhället samt en tjänst på transportområdet. Utredningen görs med anledning av att en spansk domare fattat beslut om att inhämta ett förhandsavgörande där EU-domstolen ska undersöka huruvida tjänsten Uber utgör en tjänst tillhörande informationssamhället eller istället utgör ren transportverksamhet. För att klassas som en tjänst i informationssamhället gäller att tjänsten sker på distans, på elektronisk väg och på en individuell begäran av en tjänstemottagare. Likaså följer att de generella krav som uppställs genom artikel 57 FEUF är uppfyllda. Enligt EU-domstolen omfattar begreppet ”tjänster på transportområdet” inte enbart själva transportmedlen utan även andra tjänster med nära anknytning till en sådan verksamhet. Detta om tjänsten i fråga är en oundgänglig förutsättning för utövandet av den huvudsakliga verksamheten. Omvänt gäller, enligt domstolen, att något som ”vid första anblick” utgör transport inte nödvändigtvis utgör en tjänst på transportområdet. Avgörande är att se till det huvudsakliga syftet med tjänsten och se till de utmärkande dragen hos varje tjänsteverksamhet. Tjänster på transportområdet har vidare fått en särskild plats i fördraget och i sekundärlagstiftning. Dessa tjänster bedöms inte enligt den allmänna artikeln om fri rörlighet för tjänster, artikel 56 FEUF, utan istället enligt artikel 58.1 FEUF och artikel 2.2 d) i tjänstedirektivet som hänvisar till avdelning VI om transporter. Av utredningen framgår att Uber som tjänst kan utgöra en tjänst på transportområdet likväl som en tjänst tillhörande informationssamhället. Vad utgången blir kan dock få olika verkningar. Är Uber att anse som ren taxiverksamhet råder, enligt subsidiaritetsprincipen, nationell kompetens på området. Om Uber är att anse som en tjänst på transportområdet faller tjänsten inom avdelningen för transporter vilket innebär att fördragets regler om fri rörlighet inte är direkt tillämpliga. Är Uber att anse som en tjänst tillhörande informationssamhället råder som huvudregel fri rörlighet med möjlighet för medlemsstaterna att uppställa vissa begränsningar inom ramen för de möjligheter som anges i e-handels- och tjänstedirektivet. Klassificeringen får även betydelse för i vilken mån nationella föreskrifter, som är ämnade att förbjuda- eller hindra applikationens fortsatta användning, måste anmälas till kommissionen och övriga medlemsstater enligt anmälningsdirektivet. Bestämmelserna om anmälningsskyldighet i direktivet har tilldelats direkt effekt vilket innebär att nationella regler som inte anmälts till kommissionen inte kan göras gällande mot enskilda.