Intergenerationella arvet av skilsmässa : En tvärsnittsstudie om uppväxtfaktorers påverkan på skilsmässobenägenhet hos vuxna

Sammanfattning: Idag ser vi fler familjekonstellationer än någonsin till följd av en växande skilsmässostatistik och nya synsätt på äktenskap och skilsmässa. Synen på skilsmässa som ett misslyckande lever till viss del kvar även om de normativa och mer traditionella synsätten till stor del har försvunnit i majoritetssamhället allteftersom fler väljer att skiljas. Mycket av tidigare forskning tittar på faktorer i äktenskapet som kan föranleda en skilsmässa. I föreliggande studie har fokuset istället lagts vid uppväxtfaktorer såsom de ekonomiska förhållandena, föräldras utbildning samt uppväxtfamiljens struktur. För att kunna bidra till detta avgränsade forskningsområde undersöks även personlighetsdraget neuroticism utifrån individers grader av neurotiska egenskaper. Vidare används livskursperspektivet för att belysa familjens betydelse för barnets utveckling i sin framtida äktenskapsbana. Huvudintresset är det väletablerade sambandet mellan föräldrars skilsmässa och den egna skilsmässan. Med hjälp av logistisk regression på gifta och frånskilda individer kunde det bekräftas att ett sådant samband föreligger, däremot kunde modellerna i mycket liten utsträckning förklara de bakomliggande mekanismerna till sambandet. Studien visar att individer med låg utbildning löper betydligt större sannolikhet för egen skilsmässa än individer med högre utbildning. Individer med högre grad av neurotiska egenskaper är mer skilsmässobenägna. Intressant nog visade studien att individer födda 1956-1965 var mer skilsmässobenägna än individer födda 1966-1975 eller 1976-1985. Detta kunde inte förklaras tillfredsställande och ligger öppet för framtida forskning att studera närmare.