Ett riskfyllt umgänge i barnets intresse? En studie av domstolens riskbedömning i vårdnadsmål

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen

Sammanfattning: En vårdnadstvist hör ofta samman med föräldrars separation, vilken kan grunda sig i en konflikt föräldrarna emellan. Domstolens prövning kan även komma att påverka barnet i olika hänseenden. Det händer att en förälder hävdar att det finns en risk för barnet att vara med den andra föräldern. Det kan vara en anklagelse om att den andra föräldern allvarligt har misshandlat barnet eller föräldern, missbrukar något som anses skadligt, planerar att föra bort barnet eller lider av en psykisk sjukdom. Sådana omständigheter benämns som riskfaktorer, vilket innebär att de medför en risk för att barnet i framtiden kommer att utsättas för ett skadligt beteende. Det är inte möjligt att i lagen definiera alla sådana omständigheter. Frågan om barnets kontakt med en förälder är förenad med en risk för barnet utgör en del av prövningen av barnets bästa enligt 6 kap. 2 a § andra stycket FB. Riskbedömningens huvudsakliga uppgift är att förutsäga vad en viss typ av miljö riskerar att utsätta barnet för. Kärnan i riskbedömningen kan sägas spegla sig i avvägningen mellan olika intressen. Barn har en absolut rätt till att växa upp under förhållanden fria från våld, övergrepp och annan ogynnsam behandling. Samtidigt har även de flesta barn ett behov av att upprätthålla en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Det senare behovet kan benämnas som barnets rätt till familjeliv. Europakonventionens artikel 8 garanterar såväl föräldrars som barns rätt till skydd för sitt familjeliv. En central frågeställning för uppsatsen är var gränsen mellan vikten av kontakt mellan barn och föräldrar och barnets behov av skydd går. För att domstolen ska begränsa kontakten mellan barn och förälder måste det finnas en konkret risk för att barnet i framtiden kommer att fara illa. Det innebär att domstolen måste fastställa ett konkret orsakssamband mellan det som är utrett om barnets situation idag och den möjliga framtida skadan. En del av riskbedömningen består i att göra en prognos om en framtida utveckling, vilket innebär att en risknivå inte kan sägas vara antingen sann eller falsk. Domstolen har således att företa en sannolikhetsbedömning. Tillgången till relevant och tillräcklig information är av avgörande betydelse för att domstolen ska kunna göra en prognos som är så säker som möjligt. Ansvaret för att barnets situation blir tillbörligt utredd har lagts på domstolen. Kravet på en fullgod utredning uppfylls generellt sett genom att domstolen uppdrar åt socialnämnden att verkställa en vårdnadsutredning. Domstolen får genom vårdnadsutredningen den huvudsakliga kunskapen om det enskilda barnets behov. Risken för att barnet kan fara illa utgör en sådan omständighet som alltid ska utredas i enlighet med rättens utredningsansvar, om det finns en indikation på att barnets kontakt med en förälder kan skada barnet. Uppsatsen tar även upp frågeställningen vad domstolens riskbedömning leder till. När domstolen kommer fram till att det finns en risk för att barnet kommer att fara illa bör risken väga tungt i helhetsbedömningen av barnets bästa. Riskbedömningen kan leda till att en förälder med våldsproblematik anses utgöra en risk i förhållande till frågan om vårdnad och därför inte ges del i denna. I ett sådant fall kan det sägas att risken har getts utslagsgivande betydelse. Inga andra intressen har således tagit över. Risken behöver dock inte alltid ges utslagsgivande betydelse för frågan om det ska äga rum umgänge överhuvudtaget. Det måste alltid bli beroende av en individuell prövning. En exponering av en risk kan anses som acceptabel vid beaktandet av skyddsfaktorer i barnets miljö. En slutsats är att barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna är vägledande när domstolen har att avgöra det enskilda barnets bästa. Det enskilda barnets bästa ska dock vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge och några andra intressen får inte gå före. Det är följaktligen barnet som har en rätt att få träffa sina föräldrar och det handlar inte om att tillgodose föräldrarnas intresse. Domstolen måste i detta hänseende vara realistisk och det kan ibland vara bäst för barnet att något umgänge inte alls äger rum, i det fall ett umgänge med en förälder är förenat med risk för barnet.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)